Lustmord på Sverigedemokraterna

Utmärkt blogginlägg av Louise Persson:

Den omhuldade myten om att vara politiskt inkorrekt

Läs och begrunda!

Vår tids nya adel

Det har varit mycket skriverier i medierna om kaoset i Sverigedemokraterna, då 23-årige William Petzäll lämnat partiet efter en tids alkohol- och tablettmissbruk, men väljer att sitta kvar i riksdagen som politisk vilde.

Skälet är naturligtvis, som DN skriver:

”Om William Petzäll i sin roll som politisk vilde i riksdagen väljer att vara helt passiv har han fortfarande rätt att kvittera ut 2,5 miljoner av skattebetalarnas pengar.

 […]

Riksdagsarvodet är 56.000 kronor i månaden för alla ledamöter. De betyder att William Petzäll får drygt två miljoner i lön från och med nu och fram till nästa val. Därefter får han en inkomstgaranti på 537.000 kronor under ett år.

Eftersom han är skriven i Varberg har han dessutom bostaden i Stockholm betald samt får 110 kronor per dag i skattefritt traktamente.”

Om Petzäll lämnar riksdagen, går han miste om detta pengaregn, som han redan på valnatten jublade över, enligt Nyheter24:

”Jag bara går omkring och njuter. Vad tror du? 60 000 kronor i månaden och gratis övernattningslägenhet i Stockholm. För skattebetalarnas pengar!”

Dick Erixon skriver några kloka synpunkter om detta:

”Vi borde återgå till det som gällde förr. Då utgick inga arvoden, varesig till riksdagsledamöter eller statsråd.”

I en demokrati bör politik vara ett förtroendeuppdrag såsom i t.ex. Schweiz och inte ett yrke, som i Sverige. Dick Erixon har ett konkret förslag:

”Korta riksdagsmötet! Samhället är färdigbyggt. Det handlar om att fila och effektivisera välfärden. Vi behöver inte en riksdag som sammanträder hela året. Riksmötet borde sammanträda från januari till mars varje år. Övriga nio månader på året skulle riksdagsledamöterna kunna vara ute i verkligheten och sköta ett vanligt jobb.”

I den svenska centralstaten har politikerna blivit vår tids nya adel, och Sverige har blivit en oligarki, snarare än en demokrati.

Marxisternas bild av klasspyramiden på 1800-talet – i dagens korporativistiska oligarki Sverige är det kanske snarare politiker, byråkrater, tjänstemän och storföretag i äktenskap som står överst i pyramiden

Censur är OK – om det bara sker i Skåne

Ståuppkomikern Martin Svensson  hakar på Sverigedemokraternas förslag om ett förbud mot för dem misshagliga symboler på Helsingborgsfestivalen, och vill i en brett uppslagen artikel på två sidor, förbjuda budskap som är ”rasistiska och kränkande”.

Han tar upp två exempel på t-shirts som såldes i somras med budskapen ”Jag är inte rasist bara lite mörkrädd” och ”Det var bättre förr när kvinnor var kvinnor, män var män och fikus en krukväxt”.

Så är snöbollen i rullning…

På typiskt svenskt centralistiskt manér bagatelliserar Svensson andra demokratiska beslutsnivåer än den i Mälardalen – riktiga, rejäla politiska beslut fattas ju bara av riksdagen på Helgeandsholmen och inte här i Skåne:

”Martin Svensson är medveten om att våra grundlagar om yttrande- och tryckfrihet ger starkt stöd för att sprida sina åsikter.
– Man kan inte hindra folk från att sälja sådana tröjor på nätet eller i sina affärer. Men staden kunde ha ett villkor att knallarna inte får ha kränkande eller rasistiska budskap på sina produkter. Det handlar ju om vad kommunen vill stå för.

Samtidigt är yttrande- och åsiktsfriheten förutsättningar för att ni ståuppare ska existera över huvud taget. Varför vill du då begränsa friheten för andra?

– Det vill jag inte. Jag tycker att kommunen ska diskutera detta. Om de säger ja till att sådana T-shirts får säljas så får de stå för det. Precis som att ståuppkomiker får ta ansvar för vad de säger. Gränsen är flytande, men just de två T-shirtarna gick tydligt över gränsen, anser jag.”

Vad är det egentligen för principiell skillnad om politikerna inskränker vår yttrande- och åsiktsfrihet på central, regional eller kommunal nivå?

Yttrandefriheten innebär rätten att i tal, bild eller skrift yttra oss fritt, även om det kan verka sårande eller stötande för smak- och kulturpoliser som Sverigedemokraterna och Martin Svensson.

Historielösa Sverigedummokrater

Malmö FF – som numera iövrigt föredömligt spelar med skånska flaggan på sina tröjor 🙂 – skall möta AZ Alkmaar i Europa League i Holland, och SD-bloggen Politiskt Inkorrekt  förfäras över att det holländska lagets manager vid presskonferensen uttalade:

”– Malmö är det Sverige? För supportrarna sjunger de på svenska? Jag frågade någon som sa att Malmö inte är riktiga Sverige, säger Gertjan Verbeek.”

Även om det kanske kommer som en chock för Politiskt Inkorrekt, som allvarligt tycks tro på den monokulturella myten och historiesynen från Stockholms horisont, där man inte ser längre än till förorterna, så var Malmö  i flera hundra år Danmarks näststörsta stad och är i dag med Öresundsbron en del av storkøbenhavnsområdet. Sverige har aldrig varit ett kulturellt enhetligt land, med ett folk, ett språk och en historisk bakgrund.

Men att Sverigedummokrater har svårt att få verkligheten att passa deras prokrustesbädd, är inget nytt.

Folkhemssocialism går före människovärdet på SkD

SkD:s politiske redaktör Lars J Eriksson riktar på Newsmill skarp kritik mot Centerpartiets invandringspolitiska förslag om ”Nybyggarlandet Sverige”.

”De stora strömmar av invandrare som sökt sig till Sverige” kostar för mycket, menar han och ifrågasätter sin partilednings matematikkunskaper.

Man undrar om redaktör Eriksson menar att det är invandringen i sig som är problemet, eller invandringspolitiken? Att folk flyttar på sig, är väl inget konstigt eller fel i sig?

Med rätta kritiserade t.ex. Västländerna de kommunistiska Öststaterna för deras restriktiva politik eller i det närmaste förbud mot, utvandring – ett av diktaturens starkaste kännetecken.

Men vad hade öststatsmedborgarnas rätt att få utvandra varit värd, om den inte möttes med en lika självklar rättighet att invandra någon annanstans?  Eriksson tycks emellertid tyvärr ha saken klar för sig på denna punkt:

”Att exploatera fattiga länder genom att locka hit deras välutbildade arbetskraft är låtsashumanism och i grunden lika cyniskt som då västvärlden via kolonialpolitik plundrade fattiga länder på råvaror. Att plundra dem på deras elitarbetskraft är inte ett dugg mer sympatiskt”

Han hävdar i och för sig:

”Flyktingpolitiken måste vara fortsatt generös,”

Fast fortsätter sedan i samma mening:

”men till stor del bygga på tillfälliga uppehållstillstånd och insatser i flyktingars närområde. Invandringspolitiken i övrigt måste bli mer restriktiv exempelvis vad gäller anhöriga och ensamkommande barn och ungdomar, för att vi skall ha resurser både för flyktingmottagande och ökade insatser i vår omvärld och kunna bevara ett Europa med öppna gränser. ”

Say what!? För att kunna ha öppna gränser, måste vi strypa den fria rörligheten, och tumma på den humanistiska principen om människors lika värde och rättigheter?

Eriksson har samma premiss och utgångspunkt som Sverigedemokraterna: hellre stoppa folk vid gränsen, än att reformera de fyrkantiga arbetsmarknadsreglerna och de sociala systemen här.  De får snällt leva kvar i ett hemland där de vantrivs, förföljs eller far illa, eftersom vi inte skapat ett system för dem.

Folkhemsstaten går före öppenhet och respekt för människolivets okränkbarhet.

SD och yttrandefriheten

Sverigedemokraterna som annars vill resa fler monument som hyllar Skånes erövrare, och stärka skånska dagisbarns känsla för storsvenskheten  i enhetskulturens namn, vill nu förbjuda försäljning av andras (läs: kommunistiska) mördarsymboler på Helsingborgsfestivalen.

Enligt Justitiekanslern skulle detta emellertid bryta mot grundlagen om tryckfrihet.

Avslutningen i Torbjörn Svenssons intervju med SD:s kommunalråd Michael Rosenberg, är lite av en pärla:

”Ni sverigedemokrater har genom åren hävdat att ni inte får uttrycka er åsikter på olika sätt och i diverse sammanhang. Nu vill ni förbjuda andras åsikter och frihet. Hur rimmar det?
– Ett lite långsökt resonemang. Vi pratar om politiska åsikter och det ska man ha rätt att framföra. Det är det vi har haft bekymmer med. Vi har aldrig åberopat att vi inte får gå runt med en T-shirt som det står Sverigedemokraterna på.

I er motion ger ni exempel på olämpliga symboler: kläder och smycken som visar bilder på kommunistsymbolen (hammaren och skäran), Che Guevara och Fidel Castro. Varför nämner ni inga högerextrema personer och symboler?

– Det är så vedertaget vilka de symbolerna är. Alla vet vad nazistmärket står för. Men vad hammaren och skäran står för vet man inte.

Det finns väl nazistsymboler som inte är så allmänt kända?

– Jag är inte så säker på det. Jag tror de flesta är insatta i det.

Det finns de som tycker att Sverigedemokraterna är extrema. Ska då SD-symboler också förbjudas?

– Nej. Vi ingår i en parlamentarisk rörelse och ställer upp på de demokratiska spelreglerna. Kommunisterna och nazisterna ville ha diktatur. Där finns en skiljelinje.”

Vän av ordning vill kanske påpeka, att Sverigedemokraterna bl.a. fortfarande hyllar protonazisten Rudolf Kjellén som ideologisk husgud. Mannen som myntade begreppet ”Folkhemmet” och grundade idén om geopolitik, där staten betraktades som en levande organism, vilken därför var i behov av ”levnadsrum”, vilket senare skulle inspirera Hitler. SD vill att människor skall ha olika rättigheter, vilket rimmar illa med de demokratiska spelreglerna.

När SD, som alltid klagat över brist på yttrandefrihet när bl.a. olika medier vägrat upplåta reklamplats åt dem, nu vill förbjuda andras symboler, sätter det fingret på SD:s alldeles egen tolkning av begreppet. Den ursprungliga betydelsen av yttrandefrihet, är att det inte skall förbjudas eller förhindras från statens sida, att trycka eller sprida en bok, tidning etc.

Det SD har gemensamt med kommunister och nazister, är att de förvränger begreppet till den sociala rättigheten, att sprida deras yttrande (på andras bekostnad). Men yttrandefrihet har aldrig varit rättigheten att bli tagen på allvar, eller publicerad.

När SD talar om yttrandefrihet, är det bara deras egen.

Jag för mitt vidkommande, vämjes lika mycket över t-shirts med massmördaren Che Guevara på bröstet, som över Sverigedemokraternas hyllningar till Skånes och Helsingborgs betvingare Magnus Stenbock.

Men som Voltaire sade:

”Jag avskyr din åsikt, men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den.”

Man får intrycket att SD bara menar, att kommunisterna slog ihjäl människor för att de var onda, medan svenskarna slog ihjäl skåningar för att de var goda?

Där men inte här

SD-bloggen Politiskt Inkorrekt rapporterar att Sverigedemokratisk Ungdom tillsammans med flamländska partiet Vlaams Belangs ungdomsförbund arrangerar en gemensam demonstration utanför belgiska ambassaden i Stockholm  för ett självständigt Flandern, under bl.a. Jimmie-Jugends ordförande  Gustav Kasselstrands deltagande.

Intressant, mot bakgrund av att t.ex. den berömde komikern Magnus Betnér  med anledning av hur SD i deras partiprogram definierar ”den svenska nationen” påpekar: 

”Skåningarna är ett återkommande problem. Danska som språk ganska nyligen. Christian IV anlade Kristianstad, som fortfarande har hans sigill som stadsvapen. Danska trupper som flyr till Skåne för att kunna fortsätta strida mot Hitler. Var ligger egentligen Skåningarnas identitet ur ett rent nationalstatsperspektiv? Halva partiledningen för SD är ju Skåningar. De kanske är danskar innerst inne? Kristianstad borde i alla fall rimligen höra till den danska nationen. Eller den kulturen kanske har assimilerats? Eller utplånats av den starkare. För att de stackars danskarna flyttade hit. Det bor ju 8 000 danskar utanför Malmö nu för tiden också. Undrar om Sverigedemokraterna åker dit och skyddar den röda korven åt dem eller om de får göra det själva?”

Och likaledes kan det nu undras, när får vi se Sverigedemokrater demonstrera utanför svenska ambassaden i København för ett självständigt Skåne?  🙂

Tyske storken Heinar och svenske tjocke Karl

Tyskland stundar inför ett kommande delstatsval där det nationalistiska NPD med nära kopplingar till den nynazistiska rörelsen har sitt starkaste stöd i Östtyskland, vilket kanske är intressant ur skånsk, svensk och nordisk synvinkel:

Medan Västtyskland under Adenauer och Erhard fick ett systemskifte efter nazismen, levde den preussiska andan från Bismarck nämligen vidare i DDR, med en allsmäktig paternalistisk stat, centraliserad styrning av industrin, en väldig byråkrati av preussiskt snitt och stor tonvikt på jämlikhet, uniformitet och kollektivism – som delvis blev förebilden för  det moderna svenska ”Folkhemmet”.

Dagens Sverige har paradoxalt nog, till viss del mer gemensamt med Bismarcks stat, än den moderna tyska federala förbundsrepubliken.

Motståndarna har valt att använda humor som vapen mot extremhögern genom satirfiguren ”storken Heinar”, ett skämt med klädmärket Thor Steinar som marknadför vikingaromantik, och är populärt bland tyska nynazister.

Här i Skåne saknar vi  heller inte direkt upplägg till att kunna driva med de storsvenska chauvinisterna i Sverigedemokraterna på liknande sätt. En motsvarande karikatyr på ”tjocke Karl” tror jag vore helgjuten! 🙂

SD hyllar en fetlagd tysk herreman på Sveriges tron, som gjorde Skåne svenskt.

Den storsvenska emonationalismen och tragedien i Norge

En bloggpost jag tyvärr missat en hel månad för sent, men inte är mindre läsvärd för det: Louise Persson drar fullständigt ner byxorna på SD:s partisekreterare och vurmaren för enhetskultur, stockholmsdominalism i Skåne och stängda gränser, Björn Söder 🙂

Fri invandring och alla människors lika rättigheter

Ibland är historielösheten förskräckande, och hur lätt det är att glömma att så sent som på mina far- och morföräldrars tid, under fem mörka år när Nazityskland ockuperade Danmark mellan 1940 och 1945, gick gränsen mellan krig och fred, och diktatur och demokrati, just här i Öresund.

Tusentals flyktingar tog sig under denna tiden över Sundet där de generellt blev mycket varmt och vänligt mottagna av befolkningen, vilket är en parallell till de många skåningar som stridit i motståndsrörelsen mot svenskarna 1676-79 och tvingades fly till Danmark.

År 1700 utgjorde nästan en fjärdedel av den danska huvudstaden Københanvs befolkning av skånska flyktingar, som flytt undan svält och elände under den svenska ockupationen i Skåne, och försökte skapa sig en bättre tillvaro och framtid västansunds.

Nio år senare, skrev rentav Kronborgs kommendant i Helsingør att den skånska invasionen över Öresund tilltagit och hur han observerat stora skaror av män, kvinnor och barn ta sig över Sundet nattetid i skydd av mörkret.

Alla kontakter mellan Helsingborg och Helsingør som tidigare i praktiken varit en och samma stad, hade nämligen förbjudits av den svenska ockupationsmakten i Skåne. Berlinmuren var ingalunda något nytt påfund:

Vi får nog vara tacksamma över att det på den tiden inte fanns någon Pia Kjærsgaard eller Dansk Folkeparti, som skämtade om att kasta flyktingar med fallskärm från flygplan tillbaka till ”deras eget land”, eller om att skjuta skåningarna tillbaka med katapult över Sundet (eller hur man nu skulle formulerat saken i motsvarande språkbruk på 1600- och 1700-talet).

På den tiden fanns dessbättre heller ingen invandringspolitik, med flyktingförläggningar och arbetsförbud eller studier i bidragssyfte. Man fick jobba och stå på egna ben, ta eget ansvar och arbeta sig uppåt i samhället.

Alex Bengtsson på Nyheter24 har skrivit en läsvärd krönika om hur svenska politiker vid högtidliga tillfällen hyllar principen om alla människors lika värde, men sedan i praktiken handlar precis tvärtom.

Vilket ger Sverigedemokraterna som just vill placera människor i olika fack, med olika rättigheter och bl.a. hindra oss skåningar från att jobba i Danmark, vatten på deras kvarn.

Ingen svensk politiker har dessvärre hittills t.ex. vågat betala det politiska priset för att utmana SD’s konservativa välfärdsnationalistiska argument där de svenska sociala systemen ställs mot fri rörlighet, eller den heliga kon LAS som i praktiken stänger ute lågutbildade och invandrare från arbetsmarknaden.

Men är det inte de sociala systemen och arbetsmarknadslagarna som behöver reformeras, snarare än gränserna som behöver stängas?

Til syvende og sidst kokar allt ner till den demokratiska grundprincipen om alla människors lika rättigheter, såsom t.ex. att bo och leva här.

Men vilka politiker, journalister och debattörer är beredda att seriöst ställa upp på detta?