Centralism så ända in i Norden

På dagens ledarsida i HD slår man ett slag för att Norden skall tala med en enad röst i EU, eftersom ”storleken har betydelse” och ”den gyllene eran för små internationellt inflytelserika länder är över”. Man menar, att:

”medan gemensamma värderingar, kultur och språk, länge varit de naturliga drivkrafterna för nordiskt samarbete, finns det andra strategiska, ekonomiska och säkerhetspolitiska intressen som kanske mer självklart kommer att driva på det nordiska samarbetet i framtiden. Geografi är politik, helt enkelt och Nordens engagemang i Östersjöregionen är därför naturligt. ”

Uppenbart tänker de inte på den logiska geografin här i Sydskandinavien med våra närregioner i Nordtyskland, som Skåne och Danmark har en lång gemensam historia tillsammans med.

Det är 1800-talsskandinavismens gamla spöke, som går igen på HD:s ledarredaktion.

Om Frisland och Saxland fått fortsätta existera som självständiga stater, hade deras språk varit ungefär lika lätta att förstå som våra skandinaviska broderspråk, men i dag är tyvärr saxiskan/plattyskan/lågtyskan nästan helt förträngd av det högtyska riksspråket.

Och vad är det för ”gemensamma värderingar” man talar om? På vilket sätt skulle vi egentligen ha mer gemensamt med en svensk i Lappmarkerna på samma geografiska avstånd som Italien, än med en holsteinare eller mecklenburgare?

Personligen känner jag mig betydligt mer hemma i Holstein, än i ”du fjällhöga nord”.

Det frikyrko- och nykterhetspuritanska arvet på den nordiska taigan norr om Skåne och Danmark blev en hörnsten för de moderna staterna Sverige, Norge och Finland. Dess skötsamhetsideologi, med bl.a. uppfattningen att vägen till ett bättre samhälle kan systematiskt planeras och kontrolleras, skiljer sig från västliga liberala demokratier som i Danmark, där ”den lille mannen” står i centrum.

De tre karaktärsdrag som skiljer skånsk och dansk kultur från svensk och nordisk, brukar anses vara individualismen, kaos-acceptensen och livsglädjen. Och på vilket sätt skulle 7 miljoner skåningar och danskar i Öresundsregionen gagnas av att behöva samsas med 18 miljoner granskogspuritaner? I regionernas Europa där gamla imperialistiska makters gränsdragningar tappar betydelse, är det fritt fram för regioner att gå samman i olika intressegrupper och nätverk.

I detta öppna samhälle, regionernas Europa, där människor, pengar och företag rör sig fritt över gränserna handlar det snarare om vilken politisk nivå som är mest flexibel och överblickbar. Och det är knappast centralmakten i Mälardalen som är det här i Öresundsregionen.

Vi behöver decentralisera, inte tvärtom!

2 responses

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s