Har centralmakten rätt att köra över demokratin?

Glädjande nog ger sig inte det borgerliga styret i Helsingborg om beslutet att omplacera den gamla provisoriska lappländska trästationen, där den förlegade odemokratiska institutionen Länsstyrelsen har försökt köra över den lokala demokratin.

För de borgerliga är frågan principiell:

”Treklövern vill veta vad som menas med begreppet riksintresse, som länsstyrelsen hänvisar till i sitt beslut. De vill också veta var gränsen går för länsstyrelsens möjlighet att agera.”

Den röd-grön-bruna oppositionen protesterar naturligtvis.

Det sorgliga är bara, att vår lokala demokratiska instans i Skåne måste gå med mössan i hand till centralmakten i Stockholm för att avgöra huruvida en omplacering av en träbyggnad är av uppsvenskt ”riksintresse”, och huruvida Stockholms förlängda arm Länsstyrelsen har rätt att åsidosätta den lokala demokratin.

Sverige tillsammans med Frankrike är Europas mest centralstyrda stat. I en verklig demokrati, är sådant överhuvudtaget inte en fråga för centralmakten.

Lika långt som att resa till Ungern

”Marcus Lindberg har hunnit med en hel del under de tolv år han spelat fotboll på toppnivå. Men det han upplevde i går går utan på mesta – för att inte säga allt.
— Jag vill inte ens tänka på när vi är framme, säger Marcus när vi når honom i bussen någon stans utanför Norrköping.

Slutdestinationen var Sundsvall där Lindbergs Ängelholms FF i kväll möter GIF Sundsvall på Norrporten Arena.

Ängelholm-Sundsvall tur och retur handlar om en sammanlagd sträcka på 170 mil.”

Dagens HD skriver om ÄFF:s killer-resa till Norrland för att möta Sundsvall i Superettan. Men ändå ifrågasätter ingen varför Skåne-klubbarna skall förnekas öresundsderbyn mot naboarna på Sjælland.

(s) förslag diskriminerande mot skåningar

Socialdemokraterna  vill nu bygga en fast HH-förbindelse och har avsatt pengar för det i sin nya budgetmotion.

Men som HD skriver i sin huvudledare i dag:

”När det gäller finansieringen tror man att framtida resenärer klarar av den biten genom avgifter. Troligen en realistisk inställning. Den tid är förbi då alla stora infrastrukturprojekt finansierades med statliga pengar.”

Så långt, så gott. Men det skall i så fall gälla konsekvent för alla stora infrastrukturprojekt i Sverige, och inte riktas speciellt mot just de skånsk-själländska kommunikationerna.

Att den enda avgiftsbelagda vägsträckan i Sverige  utöver olycksbrodern Svinesundsbron som kostar 23 kr/överfart – jfr Öresundsbron som kostar hela 720 kr tur/retur! – skall vara just våra kanske viktigaste trafikleder här i Öresundsregionen, när vi samtidigt genom den höga bensinskatten bekostar andra enorma uppsvenska infrastruktursatsningar, är inget annat än ren och skär diskriminering.

Det tål att upprepas igen, vad som tidigare sagts om Folkpartiets och Moderaternas lika tomma floskler: om man verkligen menar allvar med ambitionerna, sätter man som ett första konkret steg in Vägverkets gratisfärjor på HH-leden!

Vår tids nya adel

Det har varit mycket skriverier i medierna om kaoset i Sverigedemokraterna, då 23-årige William Petzäll lämnat partiet efter en tids alkohol- och tablettmissbruk, men väljer att sitta kvar i riksdagen som politisk vilde.

Skälet är naturligtvis, som DN skriver:

”Om William Petzäll i sin roll som politisk vilde i riksdagen väljer att vara helt passiv har han fortfarande rätt att kvittera ut 2,5 miljoner av skattebetalarnas pengar.

 […]

Riksdagsarvodet är 56.000 kronor i månaden för alla ledamöter. De betyder att William Petzäll får drygt två miljoner i lön från och med nu och fram till nästa val. Därefter får han en inkomstgaranti på 537.000 kronor under ett år.

Eftersom han är skriven i Varberg har han dessutom bostaden i Stockholm betald samt får 110 kronor per dag i skattefritt traktamente.”

Om Petzäll lämnar riksdagen, går han miste om detta pengaregn, som han redan på valnatten jublade över, enligt Nyheter24:

”Jag bara går omkring och njuter. Vad tror du? 60 000 kronor i månaden och gratis övernattningslägenhet i Stockholm. För skattebetalarnas pengar!”

Dick Erixon skriver några kloka synpunkter om detta:

”Vi borde återgå till det som gällde förr. Då utgick inga arvoden, varesig till riksdagsledamöter eller statsråd.”

I en demokrati bör politik vara ett förtroendeuppdrag såsom i t.ex. Schweiz och inte ett yrke, som i Sverige. Dick Erixon har ett konkret förslag:

”Korta riksdagsmötet! Samhället är färdigbyggt. Det handlar om att fila och effektivisera välfärden. Vi behöver inte en riksdag som sammanträder hela året. Riksmötet borde sammanträda från januari till mars varje år. Övriga nio månader på året skulle riksdagsledamöterna kunna vara ute i verkligheten och sköta ett vanligt jobb.”

I den svenska centralstaten har politikerna blivit vår tids nya adel, och Sverige har blivit en oligarki, snarare än en demokrati.

Marxisternas bild av klasspyramiden på 1800-talet – i dagens korporativistiska oligarki Sverige är det kanske snarare politiker, byråkrater, tjänstemän och storföretag i äktenskap som står överst i pyramiden

Centralstatens konsekvenser för frihet och demokrati

Intressant och tankeväckande föreläsning av historikern Tom Woods om de katastrofala följderna av utvecklingen till moderna centralstater från det tidigare decentraliserade system som fanns i Europa och västvärlden (obs, namnet på videoklippet ”the American experience” är missvisande, eftersom det i högsta grad berör även oss):