Kantoner i Sverige

År 1970 var Sverige och Schweiz Europas rikaste länder.
I dag har varje schweizare 207 000 euro (ca 2 miljoner SEK) i genomsnittlig privat förmögenhet enligt en ny undersökning vilket gör dem rikast i världen, medan svenskarna får nöja sig med blygsamma 79 477 euro (730 000 SEK) per person.

Schweiz har inte bara passerat, men varvat Sverige!

Hur kommer det sig?

Axel Odelberg tar i boken ”De fattiga & de rika – om Sverige och Schweiz”  upp några av skillnaderna där vi kan finna orsakerna:

”Schweiz är den kulturellt, språkligt och religiöst mest heterogena statsbildningen i Västeuropa. Sverige är en av de mest homogena. Schweiz är en förbundsstat, Sverige är en enhetsstat. För schweizarna är rätten att få vara annorlunda viktigare än millimeterrättvisa. Svenskarnas behov av att vara annorlunda är begränsat. Det är viktigare att kommunalskatten och dagisavgiften inte skiljer sig för mycket mellan Ystad och Haparanda.

Schweiz har världens mest tröga, kompromissinriktade och decentraliserade politiska beslutssystem. Sverige är tillsammans med Frankrike Europas mest centralstyrda land och en motion på socialdemokraternas partikongress kan vara lag i riket ett halvår senare. I Schweiz måste politiska förslag passera en häcklöparbana av checks and balances, innan de eventuellt blir till bindande beslut. I Sverige är lagstiftandet en nypermanentad motorväg för riksdagsmajoriteten.

Schweizarna är småborgerliga och individualistiska. Svenskarna hyllar det proletära och kollektiva. Schweiz har Europas lägsta skattetryck, Sverige det högsta. Schweiz har Europas minsta offentliga sektor, Sverige den största. I Schweiz är facket svagt, i Sverige är det starkt. Schweiz topprankas alltid i grenen ekonomisk frihet, Sverige kommer alltid långt ned.

I Schweiz är folkomröstningar en grundlagfäst rättighet, och medborgarna den yttersta politiska beslutsinstansen, i Sverige är folkomröstningar ett medel som politikerna tar till i taktiska syften. I Schweiz är politik ett förtroendeuppdrag, i Sverige är det ett yrke. I Schweiz är utrymmet för politikerna litet, i Sverige är det stort. I Schweiz är valdeltagandet lågt, i Sverige är det högt. Schweiz politiska beslutsystem är extremt kompromissinriktat, i Sverige råder konfrontationsklimat. Svensk politik går ut på att vinna, schweizisk på att sammanjämka.

Schweizisk politik är jordnära och lokal, den svenska nationell och visionsdriven. En gång var det den svenska stormaktsvisionen som drev. Den havererade. Sedan var det visionen om den arbetsfria inkomsten, alltså välfärdsstaten. Nu har den också havererat. Dagens svenska vision heter ‘det ekologiskt hållbara samhället’. I Schweiz har de politiska ambitionerna alltid stannat vid ett ganska oglamoröst och vardagligt problemlösande och sammanjämkande av motstridiga intressen. Ett påstående som Palmes ‘politik är att vilja’ vore otänkbart i Schweiz. En schweizisk politiker kan vilja hur mycket som helst, det är i alla fall medborgarna som i sista hand som bestämmer.”

Som Vilhelm Moberg skrev, borde de 25 landskapen i Sverige liksom de 26 kantonerna i Schweiz, bilda sina egna republiker som själva tar hand om sina angelägenheter, utom de för riket gemensamma såsom försvaret och utrikespolitiken.

 

Annonser

Vad som fick väst att blomstra och skåningarna att revoltera

Hur olika väst och den islamska världen utvecklats sedan medeltiden, är ganska fascinerande. Johan Norberg skriver t.ex. härom:

”En civilisation bygger på tolerans och entusiasm för vetenskapliga framsteg. En annan manar till religiöst krig mot den förra, ett krig där ingen skonas och där de fallna kämparna belönas med himmelriket.

Kristendom och islam år 2001? Nej, islam och kristendom för tusen år sedan. På 1000-talet manade påven till skoningslöst korståg mot de otrogna som påståtts ha ockuperat helig mark. ”De otrogna”, det var på den tiden den muslimskt-arabiska världen, präglad av tolerans och tekniska framsteg. ”

Bl.a. skildrar denna lysande dokumentär om när morerna härskade i Spanien dessa motsatta förhållanden som rådde på medeltiden:

Vad hände sedan?

Utan kontakterna med den islamska kulturen, hade Europa aldrig fått uppleva renässansen eller upplysningen.

Men Norberg påpekar:

”till skillnad från arabvärlden var Europa en för splittrad kontinent för att den inledda processen skulle kunna blockeras. Den som hade avvikande uppfattningar hade alltid andra städer, stater, furstar och universitet att fly till. Vetenskapen fann alltid en tillflyktsort någonstans, särskilt när den visade sig vara gynnsam för den härskare som lät den blomstra.”

Just Europas – i motsättning till i dag – dåtida starkt decentraliserade samhälle med småkungariken, gränsöverskridande handelsgillen och inte minst den internationella katolska kyrkan som utgjorde en motvikt till kungamakten, tillät det att utvecklas.

Det var ingen tillfällighet att t.ex. skåningarna revolterade mot ärkebiskop Absalon, när samarbetet mellan kungamakten och kyrkan gjorde att folkmakten sattes på undantag.

Ekonomen Jeffrey M. Herbener utvecklar detta i en intressant föreläsning om imperier contra småstater: