Man blir så trött…

De gamla knökarna på HD:s ledarsida  i dag överträffar sig själva i agiterande mot förnyelse och förändring, där de klagar bl.a. över att politiska ståndpunkter i politiken ”behållits in absurdium”, och att Moderaterna förr brukade vara:

”ett extremt skattesänkarparti”

Likaledes ondgör sig HD över hur fortfarande:

”flera partier har republik på sitt program

Samtidigt sammanfattas Centerpartiets val av ny partiledare med orden:

” I sitt politiska bagage har hon bland annat förslag om plattskatt, skrotande av lagen om anställningsskydd och försäljning av SVT och SR. Det var en riksdagsledamots åsikter, skulle Centern framöver välja en än mer marknadsliberal väg och landa till höger om Moderaterna kommer det att gå fortsatt utför för partiet.”

Det finns så mycket jobbig och besvärande utveckling, rubbning och omdaning i samhället. Och så mycket utland….

BARF!

Det är nog bäst att bara stoppa prenumerationen på denna reaktionära blågula boulevardstidning, för blodtryckets skull.


HD och dess chefredaktör Ove Sommelius likställdes då tidningen var protysk medan systerstaden precis utanför redaktionsfönstren var ockuperad av Nazityskland, av motståndarna med stadens erövrare och betvingare Magnus Stenbock.

”Utlandet” finns lokalt

Medan t.ex. Skånska Dagbladet  i Malmö sedan många år haft journalister som enbart har till arbetsuppgift att bevaka Öresundsintegrationen och utvecklingen i Skåne och Danmark ur ett regionalt och europeiskt perspektiv, har Helsingborgs Dagblad först den senaste veckan gjort ett tappert försök med en ny serie reportage under rubriken ”På andra sidan” som tydligen framöver skall vara återkommande med några dagars mellanrum, om vad som försiggår i tvillingstaden blott fyra kilometer och några futtiga minuter bort.

För några år sedan meddelade HD, som numera har monopolstatus som lokaltidning i hela det nordvästliga Skåne och annars har fasta lokalredaktioner i byhålor som Örkelljunga och Åstorp mycket längre bort stolt, att man upprättat en lokalredaktion i systerstaden.

För en hel vecka framåt.

Ett litet steg för människan. Ett gigantiskt kliv för HD!

När Sveriges dåvarande statsminister år 2005 Göran Persson var på besök i Helsingør för att bl.a. tala om en fast HH-förbindelse, lät HD rentav överlämna bevakningen åt TT.

En journalist med namnet Ulf Kristiansson har denna gången satts på uppgiften.

Rapporteringen hittills om bl.a. danskarnas exotiska ”mustiga språk”, kan inte precis påstås varit djuplodande, eller i nivå med t.ex. Bo Börrefors många alster i Skånska Dagbladet om utvecklingen av nationalstaten contra det regionernas Europa som nu växer fram, där gamla imperialistiska makters gränsdragningar tappar betydelse.

Mot denna bakgrund är det svårt att inte låta bli att fundera över det faktum, att det tidigare fanns fyra dagstidningar i Helsingborg, och över hur det skulle sett ut i dag om istället HD:s arga konkurrent Öresundsposten, som i motsättning till HD, bar på ett regionalistiskt politiskt arv, gått segrande ur konkurrensen?

Grundaren Oskar Patrik Sturzenbecker, som var urstockholmare,  men vistats många år i København och blivit brinnande anhängare av skandinavismen, hade hela tiden ambitionen att Öresundsposten skulle ges ut på bägge sidor av Sundet och vara en gränsöverskridande skånsk-själländsk lokaltidning.

Han ansåg i motsättning till HD aldrig, att något trolskt eller mystiskt händer just de fyra kilometerna mellan tvillingstäderna Helsingør och Helsingborg där Karl X Gustav satte en gräns 1658. Han är rentav författare till Skånes första kända nationalhymn ”Det är ett yndigt land”  med samma inledningsord och versmått som Öhlenschlägers ”Der er et yndigt land”, eftersom han ansåg att vi borde sjunga fosterlandets lov på samma melodi på bägge sidor av Öresund. Just ordet ”yndigt” i Skånehymnens namn skvallrar om Sturzenbeckers obändiga försvar för ett gränsöverskridande skandinaviskt skriftspråk: långt in på 1900-talet skrev Öresundsposten t.ex. konsekvent ordet ”fölelse” istället för känsla, o.s.v..

Men dagens nya mediasamhälle där ”gammelmedia” genom internets utveckling alltmer mist sin betydelse och roll som ”grindvakt” för distribution, och vem som helst av oss i dag i princip bara kan gå ut på webben och distriburera vad vi vill, kommer förmodligen på sikt förändra situationen radikalt. Lokala medier som river gamla nationalistiska mentala spärrar lokalt här vid gränsen, har knappast dött genom Öresundspostens och Sturzenbeckers hädangång inom ”prasselmedia”! 🙂


Tidningsmannen Oskar Patrik Sturzenbecker i Helsingborg – en visionär värd att minnas!

Svenska statens seger över demokratin

I Helsingborg fick projektet Saltkristallerna, där kommunen i flera år velat flytta den gamla färjestationen för att ge plats åt modernare bebyggelse, igår dödsstöten.
Länsstyrelsen, denna förlegade och odemokratiska institution som är Stockholms ögon, öron och förlängda arm ute i provinserna, har emellertid satt sig på tvären med hänvisning till att träbyggnaden är ett kulturhistoriskt ”riksintresse”.
Men för chrissake, vi talar om en byggnad som uppfördes 1898 endast som ett provisorium, i nordsvensk nationalromantik vilken passar illa in i den helsingborgska bebyggelsen.
Stationen som ritades av SJ:s chefsarkitekt Folke Zettervall i Stockholm
skiljer sig från skånsk stationsarkitektur, och var egentligen avsedd att uppföras i Lappland, men skulle tjänstgöra som en tillfällig lösning tills man samlat all tågtrafik till en centralstation vid hamnen.
Men historiens öde ville annorlunda, och färjestationen är i dag Skånes äldsta provisoriska byggnad.
För många i dag, är byggnaden bl.a. intimt förknippad med den centrala betydelsen den hade under andra världskriget för transporten av två miljoner soldater från Nazityskland, mellan det ockuperade Danmark och Norge.
Och notera, att det inte ens är fråga om att riva trähuset, utan bara om en omplacering.
Länsstyrelsens nej fick emellertid inte Helsingborgs kommun att misströsta, utan man överklagade beslutet.
Men igår gick allt i kras, genom att Socialdemokraterna i Helsingborg gjorde en tvärvändning med hänvisning till att ”vi får rätta oss efter verkligheten”.
HD:s ledarredaktion jublar föga överraskande över det uppsvenska ”riksintressets” seger över den lokala demokratin, och menar att inte bara socialdemokraterna borde rättat sig efter länsstyrelsen.
Kulturredaktören Sören Sommelius skriver rentav:

”Äntligen ett demokratiskt beslut”

Och kallar med orwellianskt språkbruk, kommunfullmäktiges demokratiskt fattade beslut att flytta på den gamla färjestationen:

”antidemokratiskt”.

 Krig är fred!

Har denne clown fått jobb på tidningen, bara för att han råkar vara medlem av tidningens ägarfamilj?

Men vi har hört det förut från denna ärkekonservativa avisa: en stadsbild får inte ändras. Det svenska segrarbelätet av Helsingborgs och Skånes betvingare Magnus Stenbock liksom den lappländska trästationen får inte flyttas till Fredriksdals friluftsmuseum, utan måste absolut prägla stadsbebyggelsen i evinnerlig tid.


Uppsvenskt ”riksintresse” i Helsingborg

De gudomliga skatterna

En HD-ledare i dag signerad Lotta Hördin, sätter för ovanlighetens skull pekfingret på ett typiskt fenomen i Sverige: hur svenska politiker i partiväldet Sverige i motsättning till t.ex. i ett folkvälde som Schweiz, driver medborgarna framför sig, och hur politikerna använder skatter som verktyg för att skapa önskvärda beteenden, men trots detta ifrågasätter hon inte hur det svenska ”folkhemmet” och systemet är riggat, men gör tvärtemot ett utfall MOT skattesäkningar för jobbskapande:

”om en bransch till slut blir helt beroende av att skatter och avgifter hålls nere kan politikernas verktyg förlorar sin skärpa. Och branschen i sig kan förlora kontakten med verkligheten.
Stimulantia ska med andra ord inte missbrukas. Sänkt restaurangmoms känns inte som den mest angelägna åtgärden just nu. ”

 
Axel Odelberg skrev däremot, i hans mycket läsvärda bok ”De fattiga & de rika – om Sverige och Schweiz”  från år 1998:

”Det finns bland svenska politiker en grundmurad tro på höga skatters utbuds- och efterfrågedämpande effekt utom på ett område: ARBETE OCH FÖRETAGANDE!
Det som gäller för sprit, vin, cigaretter och bensin, gäller inte arbete och företagande. På dessa områden förutsätts det inte finnas några samband mellan skatternas storlek och marknadens struktur. Människornas arbetslust antas inte påverkas av inkomstskattens storlek. Enskilda individers vilja att starta företag tros inte ha något samband med det förväntade privatekonomiska utbytet av företagandet, och arbetsgivares benägenhet att anställa förmodas inte stå i någon proportion till arbetskraftens pris. Skatter på dessa nyttigheter står på något vis över livets och marknadens trivialitet. De är gudomliga.”

I Sverige fick vi en ny regering år 2006, just av denna anledning. Det råkonservativa HD, förefaller vara helt ur takt med tiden.

En skatt som avgjorde nationalstaternas gränser i Norden: en satirisk holländsk bild på 1600-talet skildrar hur  den svenska regeringen, och den danska spelar tärning om Öresundstullen på den skånska kusten vid Helsingborg med Kärnan i bakgrunden. Pengakistorna är fyllda till randen, men det är hål i bottnen. Öresundstullen var Danmarks viktigaste inkomstkälla, men för stormakterna en källa till irritation, så stormakterna såg helst, att Skåne hamnade under svenskt herradöme, så att Öreund blev internationellt farvatten.

Grattis, Råå!

I dag firar det gamla skånska storlaget Råå IF 90 år.

I fornstora dagar när man krigade i toppen av Allsvenskan under ledning av den ungerske demontränaren Kalman Konrad, som tidigare tränat storheter som Bayern München, FC Zürich och Slavia Prag, men vid andra världskriget utbrott flydde till Skåne, kunde man dra 20.000 åskådare på Olympia.

Numera harvar Råå i fyran inför mer blygsamma publikskaror, och symptomatiskt nog uppmärksammas föreningens jubileum bara med världens minsta notis i HD.

Men skall Helsingborg någonsin kunna få ett andra elitlag igen med en alternativ fanbas som kan konkurrera med HIF, är det då verkligen Högaborg eller Ramlösa?

Råå, som på 1900-talet var Nordens största fiskeläge, har i motsättning till dessa trots allt en unik egen lokal identitet. På en minnessten i hamnen hugfästes de förment tre största katastroferna i fiskesamhällets historia: de två danska landstigningarna i de skånska krigen 1676 och 1709 och när ryska trupper brände Råå 1788.

Men, detta är inte helt sant:

Lokalt betraktas snarare de tre tillfällen då världens undergång var nära, ha varit när Råå inkorporerades med Helsingborg, när fotbollslaget åkte ur Allsvenskan, och när Systembolaget lades ner 🙂

Råå, under sin storhetstid.