Förutsägbart

SD vill nu göra den omtvistade gamla lappländska trästationen i nordsvensk nationalromantik till en helsingborgssymbol som skall rymma ett nytt stadshistoriskt museum.
Vill de också ha en permanent utställning där om Magnus Stenbock?

Annonser

Att humanisera storsvensk politisk konst

När ”Konst på stan” arrangeras i Helsingborg den kommande veckan, har man bl.a. för skattebetalarnas pengar rest en stor trappställning vid segermonumentet över Helsingborgs och Skånes betvingare Magnus Stenbock för att ”klappa hästen”.

”Runt John Börjesons 110 år gamla bronsstaty har en byggnadsställning med trappor rests. Därmed kan helsingborgarna för första gången komma riktigt nära ryttaren och klappa kusen på mulen.

Hästen, som normalt sett bara är ett sorts stridsfordon, förklarade Monica Gora [konstnären bakom idén, anm.], kan nu framträda som en individ och ett sällskapsdjur, eller ett gosedjur om man så vill, som man kan klappa.”

Om någon på motsvarande sätt försökt humanisera politiska konstverk som hyllar Stalin, Franco eller Mussolini, hade det sannolikt lett till ett ramaskri. Skillnaden är att flertalet av dagens helsingborgare vuxit upp med att Stenbock var en hjälte.

Skämmes Monica Gora, och Helsingborgs stad!

Sveriges energipolitik – två hål i huvudet

Det är sällan HD rapporterar något ur regional synvinkel, men i fredags var förstasidan prydd av en elkontakt i skånska flaggans färger som försöker plugga i ett eluttag i de svenska färgerna. Anledningen är ett nytt system, som slår mot skåningarna.

Det statliga verket Svenska Kraftnät har delat in riket i fyra energihandelsområden, vilket gör att skåningarna kommer få betala 1.000 kronor mer i elräkningar än stockholmarna och norrlänningarna.

Men var lägger HD skulden? Jo, rubriken man väljer skriva är:

”Dansk anmälan ger dyrare elnota”

Det är inte den svenska centralstaten som är problemet, men Öresundsintegrationen och den öppna gränsen mot tvillingstaden fyra kilometer västerut:

”Efter en dansk anmälan till EU är Sverige tvingat att låta danskarna koppla in sig på vårt elnät även när energin inte räcker till för inhemska behov.”

Men var nu centralmaktens beslut att stänga Barsebäck, så smart egentligen?

Först lägger centralmakten i Mälardalen ned Barsebäck, och sedan straffas vi skåningar för att vi inte har någon elproduktion – men HD försöker lägga skulden på naboarna fyra kilometer bort

Dag Hammarskjölds förbannelse

I anledning av 50-årsminnet av Dag Hammarskjölds död hyllas den förre generalsekreteraren i FN  förbehållslöst i svenska medier, och kallas ”en av vår tids största svenskar”.

Därför kan det vara uppfriskande att läsa hur historiker från andra länder, fria från svensknationalistiska skygglappar, beskriver Hammarskjölds insats och hans betydelse för hur detta internationella samfund fungerar i dag. Paul Johnson skriver t.ex. i ”Moderna Tider”:

”Man kan inte föreställa sig ett sämre val [d.v.s. Hammarskjöld till generalsekreterare]. Han kom från en framstående ämbetsmannafamilj i ett land där man var pinsamt medveten om att man nått ett oerhört välstånd genom att hålla sig utanför två världskrig. Han var det dåliga samvetet personifierat och var fast besluten om att väst skulle ge honom avlösning. Han var stram, beläst, humorfri och ogift (dock inte homosexuell: ‘I Hammarskjölds liv spelade sexualiteten ringa eller ingen roll’ skriver hans officielle biograf), och han utstrålade världslig religiositet. Det var karakteristiskt för honom och för den avancerade 1950-talssmaken, som han troget avspeglade, att han förvandlade det gamla meditationsrummet i FN, ett enkelt och opretentiöst utrymme, till en mörk och dramatisk grotta, med ett slående perspektiv och belysning och med ett stort järnblock i mitten, upplyst av en enda lodrät ljusstråle. Vad symboliserade den? Kanske den relativa moraluppfattningen. Hammarskjöld avsåg uppenbart att skära av den navelsträng som förband FN med den gamla västalliansen från kriget, och att inordna organisationen i vad han betraktade som den nya rättfärdighet som nu framträdde i världen: de ‘alliansfria’ nationerna.”

Det viktigaste arvet Hammarskjöld lämnade efter sig var:

”att han visat hur FN kunde begagnas för att samordna och uttrycka hatet mot väst.”

Om Hammarskjöds död under konflikten mellan Katanga och Kongo skriver Johnson:

”Hammarskjöld [tog] föga hänsyn till de liv, svarta eller vita, som han äventyrade. Kall, isolerad, förtärd av en våldsam äregirighet förklädd till idealitet tog hans tankar formen av politiska abstraktioner och lämnade människor utanför. Han formulerade vad som blev ett typiskt FN-hyckleri: att det var en internationell angelägenhet och ett hot mot freden om vita dödade afrikaner (som i Sharpeville i Sydafrika den 21 mars 1960), men om afrikaner dödade afrikaner (eller afrikaner dödade asiater) var det en rent intern fråga som låg utanför FN:s befogenheter. Därmed identifierades FN med en form av inverterad rasism, som skulle kosta en oräknelig mängd afrikaner livet under de kommande tjugo åren. Redan på Hammarskjölds tid skördades mängder av offer. Hans FN-armé blev en källa till ytterligare instabilitet, inte tvärtom. Hans skyddsling Lumumba försökte upprätta en egen stat, föll i den kongolesiska arméns händer, nu under befäl av en f d underofficer ‘general’ Mobutu, överlämnades till katanganeserna och mördades den 17-18 januari 1961. Slutet för denne värdelöse bandit, ansvarig för tusentals människors död, beskrev Hammarskjöld som ‘ett avskyvärt brott mot de principer för vilka denna organisation står’. I själva verket var det bara en meningslös episod i en lång maktkamp. Generalsekreteraren förlorade sin känslosvalka och blev besatt av ett begär att hämnas den kungs död som han hade misslyckats med att sätta på tronen genom att begagna sina FN-trupper för att driva ut de vita från Katanga och byta ut dess regim. Det skulle kunna kallas det första exemplet på imperialism under den internationella byråkratins täckmantel. Men under tiden gjorde han misstaget att lämna sitt FN-kontors abstrakta låtsasvärld och stiga ned i Kongobäckenets verkliga värld. Det kostade honom livet. Hans flygplan kolliderade med ett träd nära Ndola i september 1961.”

Sedan Hammarskjöld har FN mest bidragit till att ge skurkstater legitimitet. År 1975, då de afro-asiatisk-arabiska och sovjetiska blocken bildade majoritet, kunde t.ex. Ugandas diktator Idi Amin hålla ett tal inför generalförsamlingen där han krävde folkmord, vilket besvarades med stående ovationer. 

Fredrik Segerfeldt skrev i SvD förra året:

”FN är den internationella rättens främsta källa. Det är som att över hälften av ledamöterna i Sveriges riksdag skulle vara nominerade av landets Hells Angelsklubbar.”

Paulina Neuding har också i Magasinet Neo nr 5 2010 skrivit om hur t.ex. Gadaffis Libyen fått sitta i FN:s råd för mänskliga rättigheter, och blockera berättelser om diktaturens övergrepp och tortyr.

Det är dessa saker vi bör ha i åtanke, när vi minns Hammarskjöld!

 

Dag Hammarskjölds skånska korsvirkesgård Backåkra på Österlen väcker kusliga minnen

Centralism så ända in i Norden

På dagens ledarsida i HD slår man ett slag för att Norden skall tala med en enad röst i EU, eftersom ”storleken har betydelse” och ”den gyllene eran för små internationellt inflytelserika länder är över”. Man menar, att:

”medan gemensamma värderingar, kultur och språk, länge varit de naturliga drivkrafterna för nordiskt samarbete, finns det andra strategiska, ekonomiska och säkerhetspolitiska intressen som kanske mer självklart kommer att driva på det nordiska samarbetet i framtiden. Geografi är politik, helt enkelt och Nordens engagemang i Östersjöregionen är därför naturligt. ”

Uppenbart tänker de inte på den logiska geografin här i Sydskandinavien med våra närregioner i Nordtyskland, som Skåne och Danmark har en lång gemensam historia tillsammans med.

Det är 1800-talsskandinavismens gamla spöke, som går igen på HD:s ledarredaktion.

Om Frisland och Saxland fått fortsätta existera som självständiga stater, hade deras språk varit ungefär lika lätta att förstå som våra skandinaviska broderspråk, men i dag är tyvärr saxiskan/plattyskan/lågtyskan nästan helt förträngd av det högtyska riksspråket.

Och vad är det för ”gemensamma värderingar” man talar om? På vilket sätt skulle vi egentligen ha mer gemensamt med en svensk i Lappmarkerna på samma geografiska avstånd som Italien, än med en holsteinare eller mecklenburgare?

Personligen känner jag mig betydligt mer hemma i Holstein, än i ”du fjällhöga nord”.

Det frikyrko- och nykterhetspuritanska arvet på den nordiska taigan norr om Skåne och Danmark blev en hörnsten för de moderna staterna Sverige, Norge och Finland. Dess skötsamhetsideologi, med bl.a. uppfattningen att vägen till ett bättre samhälle kan systematiskt planeras och kontrolleras, skiljer sig från västliga liberala demokratier som i Danmark, där ”den lille mannen” står i centrum.

De tre karaktärsdrag som skiljer skånsk och dansk kultur från svensk och nordisk, brukar anses vara individualismen, kaos-acceptensen och livsglädjen. Och på vilket sätt skulle 7 miljoner skåningar och danskar i Öresundsregionen gagnas av att behöva samsas med 18 miljoner granskogspuritaner? I regionernas Europa där gamla imperialistiska makters gränsdragningar tappar betydelse, är det fritt fram för regioner att gå samman i olika intressegrupper och nätverk.

I detta öppna samhälle, regionernas Europa, där människor, pengar och företag rör sig fritt över gränserna handlar det snarare om vilken politisk nivå som är mest flexibel och överblickbar. Och det är knappast centralmakten i Mälardalen som är det här i Öresundsregionen.

Vi behöver decentralisera, inte tvärtom!

Ingen beskattning utan representation!

Det skrivs mycket i medierna nu inför det danska valet om att danska medborgare bosatta i Skåne saknar rösträtt, och HD kommenterar saken i en ledare i dag:

”Det är en väldigt märklig ordning. Svenskar och finländare som bor utomlands får ju rösta i riksdagsvalet. Men danskar i motsvarande situation får det alltså inte.
En ny dansk regering borde ta initiativ till en ändring av den här förlegade lagen.”

Det är förvisso helt sjukt att danska medborgare som bor i samma lokala stadsområde – Skåne är ju numera genom bron en del av Storkøbenhavn och huvudstadsområdet – nekas rätten att rösta, men det finns också en annan grupp som glöms bort helt i debatten: de många skånska pendlare som är nolltaxerade i Sverige, och betalar all sin skatt i Danmark.

Det är dags att damma av 1700-talets slogan, då de tretton amerikanska kolonierna revolterade mot den brittiska regeringen av samma anledning:

”No taxation without representation!”

Folkhemssocialism går före människovärdet på SkD

SkD:s politiske redaktör Lars J Eriksson riktar på Newsmill skarp kritik mot Centerpartiets invandringspolitiska förslag om ”Nybyggarlandet Sverige”.

De stora strömmar av invandrare som sökt sig till Sverige” kostar för mycket, menar han och ifrågasätter sin partilednings matematikkunskaper.

Man undrar om redaktör Eriksson menar att det är invandringen i sig som är problemet, eller invandringspolitiken? Att folk flyttar på sig, är väl inget konstigt eller fel i sig?

Med rätta kritiserade t.ex. Västländerna de kommunistiska Öststaterna för deras restriktiva politik eller i det närmaste förbud mot, utvandring – ett av diktaturens starkaste kännetecken.

Men vad hade öststatsmedborgarnas rätt att få utvandra varit värd, om den inte möttes med en lika självklar rättighet att invandra någon annanstans?  Eriksson tycks emellertid tyvärr ha saken klar för sig på denna punkt:

”Att exploatera fattiga länder genom att locka hit deras välutbildade arbetskraft är låtsashumanism och i grunden lika cyniskt som då västvärlden via kolonialpolitik plundrade fattiga länder på råvaror. Att plundra dem på deras elitarbetskraft är inte ett dugg mer sympatiskt”

Han hävdar i och för sig:

”Flyktingpolitiken måste vara fortsatt generös,”

Fast fortsätter sedan i samma mening:

”men till stor del bygga på tillfälliga uppehållstillstånd och insatser i flyktingars närområde. Invandringspolitiken i övrigt måste bli mer restriktiv exempelvis vad gäller anhöriga och ensamkommande barn och ungdomar, för att vi skall ha resurser både för flyktingmottagande och ökade insatser i vår omvärld och kunna bevara ett Europa med öppna gränser. ”

Say what!? För att kunna ha öppna gränser, måste vi strypa den fria rörligheten, och tumma på den humanistiska principen om människors lika värde och rättigheter?

Eriksson har samma premiss och utgångspunkt som Sverigedemokraterna: hellre stoppa folk vid gränsen, än att reformera de fyrkantiga arbetsmarknadsreglerna och de sociala systemen här.  De får snällt leva kvar i ett hemland där de vantrivs, förföljs eller far illa, eftersom vi inte skapat ett system för dem.

Folkhemsstaten går före öppenhet och respekt för människolivets okränkbarhet.

SD och yttrandefriheten

Sverigedemokraterna som annars vill resa fler monument som hyllar Skånes erövrare, och stärka skånska dagisbarns känsla för storsvenskheten  i enhetskulturens namn, vill nu förbjuda försäljning av andras (läs: kommunistiska) mördarsymboler på Helsingborgsfestivalen.

Enligt Justitiekanslern skulle detta emellertid bryta mot grundlagen om tryckfrihet.

Avslutningen i Torbjörn Svenssons intervju med SD:s kommunalråd Michael Rosenberg, är lite av en pärla:

Ni sverigedemokrater har genom åren hävdat att ni inte får uttrycka er åsikter på olika sätt och i diverse sammanhang. Nu vill ni förbjuda andras åsikter och frihet. Hur rimmar det?
– Ett lite långsökt resonemang. Vi pratar om politiska åsikter och det ska man ha rätt att framföra. Det är det vi har haft bekymmer med. Vi har aldrig åberopat att vi inte får gå runt med en T-shirt som det står Sverigedemokraterna på.

I er motion ger ni exempel på olämpliga symboler: kläder och smycken som visar bilder på kommunistsymbolen (hammaren och skäran), Che Guevara och Fidel Castro. Varför nämner ni inga högerextrema personer och symboler?

– Det är så vedertaget vilka de symbolerna är. Alla vet vad nazistmärket står för. Men vad hammaren och skäran står för vet man inte.

Det finns väl nazistsymboler som inte är så allmänt kända?

– Jag är inte så säker på det. Jag tror de flesta är insatta i det.

Det finns de som tycker att Sverigedemokraterna är extrema. Ska då SD-symboler också förbjudas?

– Nej. Vi ingår i en parlamentarisk rörelse och ställer upp på de demokratiska spelreglerna. Kommunisterna och nazisterna ville ha diktatur. Där finns en skiljelinje.”

Vän av ordning vill kanske påpeka, att Sverigedemokraterna bl.a. fortfarande hyllar protonazisten Rudolf Kjellén som ideologisk husgud. Mannen som myntade begreppet ”Folkhemmet” och grundade idén om geopolitik, där staten betraktades som en levande organism, vilken därför var i behov av ”levnadsrum”, vilket senare skulle inspirera Hitler. SD vill att människor skall ha olika rättigheter, vilket rimmar illa med de demokratiska spelreglerna.

När SD, som alltid klagat över brist på yttrandefrihet när bl.a. olika medier vägrat upplåta reklamplats åt dem, nu vill förbjuda andras symboler, sätter det fingret på SD:s alldeles egen tolkning av begreppet. Den ursprungliga betydelsen av yttrandefrihet, är att det inte skall förbjudas eller förhindras från statens sida, att trycka eller sprida en bok, tidning etc.

Det SD har gemensamt med kommunister och nazister, är att de förvränger begreppet till den sociala rättigheten, att sprida deras yttrande (på andras bekostnad). Men yttrandefrihet har aldrig varit rättigheten att bli tagen på allvar, eller publicerad.

När SD talar om yttrandefrihet, är det bara deras egen.

Jag för mitt vidkommande, vämjes lika mycket över t-shirts med massmördaren Che Guevara på bröstet, som över Sverigedemokraternas hyllningar till Skånes och Helsingborgs betvingare Magnus Stenbock.

Men som Voltaire sade:

”Jag avskyr din åsikt, men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den.”

Man får intrycket att SD bara menar, att kommunisterna slog ihjäl människor för att de var onda, medan svenskarna slog ihjäl skåningar för att de var goda?

Man blir så trött…

De gamla knökarna på HD:s ledarsida  i dag överträffar sig själva i agiterande mot förnyelse och förändring, där de klagar bl.a. över att politiska ståndpunkter i politiken ”behållits in absurdium”, och att Moderaterna förr brukade vara:

”ett extremt skattesänkarparti”

Likaledes ondgör sig HD över hur fortfarande:

”flera partier har republik på sitt program

Samtidigt sammanfattas Centerpartiets val av ny partiledare med orden:

” I sitt politiska bagage har hon bland annat förslag om plattskatt, skrotande av lagen om anställningsskydd och försäljning av SVT och SR. Det var en riksdagsledamots åsikter, skulle Centern framöver välja en än mer marknadsliberal väg och landa till höger om Moderaterna kommer det att gå fortsatt utför för partiet.”

Det finns så mycket jobbig och besvärande utveckling, rubbning och omdaning i samhället. Och så mycket utland….

BARF!

Det är nog bäst att bara stoppa prenumerationen på denna reaktionära blågula boulevardstidning, för blodtryckets skull.


HD och dess chefredaktör Ove Sommelius likställdes då tidningen var protysk medan systerstaden precis utanför redaktionsfönstren var ockuperad av Nazityskland, av motståndarna med stadens erövrare och betvingare Magnus Stenbock.