(s) förslag diskriminerande mot skåningar

Socialdemokraterna  vill nu bygga en fast HH-förbindelse och har avsatt pengar för det i sin nya budgetmotion.

Men som HD skriver i sin huvudledare i dag:

”När det gäller finansieringen tror man att framtida resenärer klarar av den biten genom avgifter. Troligen en realistisk inställning. Den tid är förbi då alla stora infrastrukturprojekt finansierades med statliga pengar.”

Så långt, så gott. Men det skall i så fall gälla konsekvent för alla stora infrastrukturprojekt i Sverige, och inte riktas speciellt mot just de skånsk-själländska kommunikationerna.

Att den enda avgiftsbelagda vägsträckan i Sverige  utöver olycksbrodern Svinesundsbron som kostar 23 kr/överfart – jfr Öresundsbron som kostar hela 720 kr tur/retur! – skall vara just våra kanske viktigaste trafikleder här i Öresundsregionen, när vi samtidigt genom den höga bensinskatten bekostar andra enorma uppsvenska infrastruktursatsningar, är inget annat än ren och skär diskriminering.

Det tål att upprepas igen, vad som tidigare sagts om Folkpartiets och Moderaternas lika tomma floskler: om man verkligen menar allvar med ambitionerna, sätter man som ett första konkret steg in Vägverkets gratisfärjor på HH-leden!

När överger Sverige totalkonsumtionstesen?

I Mälardalen diskuterar centralmakten huruvida Systembolaget skall få ha hemleverans av rusdrycker vilket om man skall ta debattörerna lika allvarligt som de tar sig själv handlar om Volkhälsan och totalkonsumtionen, medan Skåne förvandlas till en tummelplats för illegal handel p.g.a. att Sverige vägrar anpassa politiken till närregionernas alkoholnormer, med korruption, mutor och rättsröta till följd.

I Helsingborg har t.ex. hela lastbillaster som beslagtagits av svenska polisen försvunnit på mystiskt sätt, och utan att journalisterna velat gräva djupare i det. 

HD:s ledare kommer som vanligt dragandes till ”den svenska modellens” och Volkhälsans försvar med den gamla svenska totalkonsumtionstesen, som går ut på att Ola blir friskare, om Jöns dricker mindre.

Man måste nästan jobba på HD:s ledarredaktion, för att inte kunna inse att en politik som gör att t.ex. en Harboe guld kostar 13 kronor på Systembolaget i Helsingborg samtidigt som den kostar 3 kronor på Netto i Helsingør fyra kilometer bort, bara gynnar den svarta marknaden.

Vikingarnas anarkistiska historia

Island befolkades på 800-talet av norrmän som flydde undan Norges förste kung Harald Hårfager, vilken grundade den första norska staten. I den isländska fristaten samlades man två veckor om året till riksdag på Thingvellir, som var uppdelad i två kamrar. I den ena, ”lagrättarna”, tolkades och reviderades lagen, och i den andra löstes rättstvister. Den ende ämbetsmannen i den isländska fristaten var lagsagomannen, som hade till uppgift att memorera och recitera lagen på riksdagen. Man kan rentav påstå att den isländska fristaten bara existerade två veckor om året, vid dessa riksdagar!

En utlösande faktor till vikingatågen, anses också av många historiker, ha varit kollissionen mellan två statsuppfattningar.

De kristna frankerna representerade en ny statssyn, där man snickrade ihop riket med lagar och förordningar, som strypte handeln med tullar – till stor frustration för nordborna – och där man säkrade erövrade länder med borgar, kyrkor och kloster.

De hedniska nordborna och slaverna representerade en äldre statsuppfattning, som var lösare och friare, och där man vid invasioner av främmande länder nöjde sig med att indriva skatt, ta emot gisslan och försäkringar om deras underkastelse. Så förhöll sig Danmark till grannländerna ända till Valdemar den Stores tid på 1100-talet.

Det vikingatida Island dit folk flydde undan den första norska staten, brukar beskrivas som en kritarki,  efter de grekiska orden för domare och lag. Som Adam av Bremen skrev på 1000-talet om islänningarna:

”Hos dem är ingen konung, utan endast lag.”

Professor James C. Scott har i boken ”The Art of Not Being Governed” från år 2009, beskrivit hur mänskligheten under större delen av dess existens levt i statslösa samhällen, och att vi först i senare tid långsamt och stegvis gått mot statsbildningar.

Kastar kanske professor Scott något ljus över Skånes och Danmarks dunkla förflutna före 900-talet då den förste danske kungen Gorm den Gamle träder fram ur förhistoriens dimmor? Dök idéerna bakom den isländska fristaten upp ur tomma intet, eller var kritarki något som praktiserats tidigare i övriga Norden?

Där men inte här

SD-bloggen Politiskt Inkorrekt rapporterar att Sverigedemokratisk Ungdom tillsammans med flamländska partiet Vlaams Belangs ungdomsförbund arrangerar en gemensam demonstration utanför belgiska ambassaden i Stockholm  för ett självständigt Flandern, under bl.a. Jimmie-Jugends ordförande  Gustav Kasselstrands deltagande.

Intressant, mot bakgrund av att t.ex. den berömde komikern Magnus Betnér  med anledning av hur SD i deras partiprogram definierar ”den svenska nationen” påpekar: 

”Skåningarna är ett återkommande problem. Danska som språk ganska nyligen. Christian IV anlade Kristianstad, som fortfarande har hans sigill som stadsvapen. Danska trupper som flyr till Skåne för att kunna fortsätta strida mot Hitler. Var ligger egentligen Skåningarnas identitet ur ett rent nationalstatsperspektiv? Halva partiledningen för SD är ju Skåningar. De kanske är danskar innerst inne? Kristianstad borde i alla fall rimligen höra till den danska nationen. Eller den kulturen kanske har assimilerats? Eller utplånats av den starkare. För att de stackars danskarna flyttade hit. Det bor ju 8 000 danskar utanför Malmö nu för tiden också. Undrar om Sverigedemokraterna åker dit och skyddar den röda korven åt dem eller om de får göra det själva?”

Och likaledes kan det nu undras, när får vi se Sverigedemokrater demonstrera utanför svenska ambassaden i København för ett självständigt Skåne?  🙂

Fri invandring och alla människors lika rättigheter

Ibland är historielösheten förskräckande, och hur lätt det är att glömma att så sent som på mina far- och morföräldrars tid, under fem mörka år när Nazityskland ockuperade Danmark mellan 1940 och 1945, gick gränsen mellan krig och fred, och diktatur och demokrati, just här i Öresund.

Tusentals flyktingar tog sig under denna tiden över Sundet där de generellt blev mycket varmt och vänligt mottagna av befolkningen, vilket är en parallell till de många skåningar som stridit i motståndsrörelsen mot svenskarna 1676-79 och tvingades fly till Danmark.

År 1700 utgjorde nästan en fjärdedel av den danska huvudstaden Københanvs befolkning av skånska flyktingar, som flytt undan svält och elände under den svenska ockupationen i Skåne, och försökte skapa sig en bättre tillvaro och framtid västansunds.

Nio år senare, skrev rentav Kronborgs kommendant i Helsingør att den skånska invasionen över Öresund tilltagit och hur han observerat stora skaror av män, kvinnor och barn ta sig över Sundet nattetid i skydd av mörkret.

Alla kontakter mellan Helsingborg och Helsingør som tidigare i praktiken varit en och samma stad, hade nämligen förbjudits av den svenska ockupationsmakten i Skåne. Berlinmuren var ingalunda något nytt påfund:

Vi får nog vara tacksamma över att det på den tiden inte fanns någon Pia Kjærsgaard eller Dansk Folkeparti, som skämtade om att kasta flyktingar med fallskärm från flygplan tillbaka till ”deras eget land”, eller om att skjuta skåningarna tillbaka med katapult över Sundet (eller hur man nu skulle formulerat saken i motsvarande språkbruk på 1600- och 1700-talet).

På den tiden fanns dessbättre heller ingen invandringspolitik, med flyktingförläggningar och arbetsförbud eller studier i bidragssyfte. Man fick jobba och stå på egna ben, ta eget ansvar och arbeta sig uppåt i samhället.

Alex Bengtsson på Nyheter24 har skrivit en läsvärd krönika om hur svenska politiker vid högtidliga tillfällen hyllar principen om alla människors lika värde, men sedan i praktiken handlar precis tvärtom.

Vilket ger Sverigedemokraterna som just vill placera människor i olika fack, med olika rättigheter och bl.a. hindra oss skåningar från att jobba i Danmark, vatten på deras kvarn.

Ingen svensk politiker har dessvärre hittills t.ex. vågat betala det politiska priset för att utmana SD’s konservativa välfärdsnationalistiska argument där de svenska sociala systemen ställs mot fri rörlighet, eller den heliga kon LAS som i praktiken stänger ute lågutbildade och invandrare från arbetsmarknaden.

Men är det inte de sociala systemen och arbetsmarknadslagarna som behöver reformeras, snarare än gränserna som behöver stängas?

Til syvende og sidst kokar allt ner till den demokratiska grundprincipen om alla människors lika rättigheter, såsom t.ex. att bo och leva här.

Men vilka politiker, journalister och debattörer är beredda att seriöst ställa upp på detta?

Konservativ svensk historierevisionism om Skåne

Medan weibullarna redan på 1800-talet införde den moderna källkritiken, som slog hål på storsvenskheten i en tid, när den oscarianska punschpatriotismen härskade på universiteten och i politiken, vilken var lika med militärparader, marschmusik och skålar, finns det dock fortfarande konservativa svenska ”hjältar”, som försöker vrida tillbaka klockan.

Ett exempel är den konservativa bloggen ”Tradition & fasonsom vill återupprätta Sveriges ärorika förflutna.

Problemet för den konservativa bloggen är dock tyvärr det faktum, att all historisk forskning inom Danmarks inklusive Skånes historia bortom år 1000, är ett famlande i mörker, precis som Sveriges likaledes är det bortom 1200-talet, d.v.s. hela två århundraden senare.

Varför finns det t.ex. så många uppsvenska ortnamn som börjar på Dan- (Dannemora, Danderyd, och en socken i Uppland heter rentav Danmark etc), och Nor- (Norberg, Nora etc)? Ingen seriös historiker vet säkert 🙂
Därav den svenska debatten om ”Svearikets vagga”:

Av någon anledning har aldrig en liknande debatt uppstått i Danmark om ”Danarikets vagga” som i Sverige, trots de arkeologiska fynden i senare tid från Uppåkra.

Vem vet, kanske Uppåkra rentav utgjort grund för de danska sagokungarnas Lejre? 🙂

Tradition & fason” hävdar dock, tvärsäkert och oförtrutet i enlighet med traditionell svensk historiesyn:

”Vad gäller Skåne så kom de under vikingatiden också att bilda ett eget kungarike, genom utbrytning från Danmark. Den legendomsusade adelsätten Svarte-Skåning spelade i dessa skeden en så viktig politisk roll att de framåt 1300-talet fick gå under jorden och försvinna spårlöst för att aldrig komma tillbaka i historien.”

Palle Lauring sätter nog fingret på, varför en liknande debatt om ”Danarikets vagga” aldrig kunnat komma till stånd västansunds:

”Med en tysker, med en holstener, ja sågar med en tysk nordslesviger kan vi diskutere problemerne omkring vor sydgrænse. Ikke at parterne bliver enige, men sagen bliver lagt frem set fra begge sider, og ingen finder det mærkeligt. Siger man Skåne til en svensker, er aftenen ødelagt. Årsagen er ufattelig, for det var svenskerne, der skød gevinsten. Skandinavismen ligger naturligvis imellem med visse forpligtelser, men vel også med en vis forpligtelse til at besegle de broderlige følelser med en rimelig gensidig redelighed. Problemet er ikke noget problem: så og så mange kvadratmil land erobret, tilbageerobringer mislykket, sagen definitivt afgjort. Erobringen af Skånelandene skete efter de dengang og stadig gældende regler, at den stærkeste har ret. Men endnu kan svenske historikere ofre tid på att fremtrylle en ”historisk ret”, der går forud for erobringen. Man kan møde udtrykket, at 1658 var en genforening med Sverige. Det er kun ord og uden betydning, men historisk er det galt. Skåne var dansk, politisk til 1658, i sindelag noget længere, kulturelt tegner det danske indslag sig endnu, omend naturligvis vigende.”

När ”Tradition & fason” i likhet med den ”särskånska” skolan inom litteraturen (t.ex. NH Sjöberg, profil i Götiska förbundet på 1800-talet, eller Åke Ohlmarks) spekulerar om en västansundsk kung som skulle erövrat Skåne bortom år 1000 trots att det inte finns några tillförlitliga källor, aktualiserar de inte då den storsvenska nationalistiska ”historiska rätten” till Skåne som Lauring talar om just här?

Tradition & fason” medger, visserligen:

”Alltför lite källmaterial finns tyvärr bevarat från denna tid, vilket är anledningen till att vi aldrig fått se den sorts kopplingar som jag här kommer att göra i den konventionella undervisningen om denna tidsepok. ”

Och man ondgör sig förvisso med all rätt, över den konventionella svenska historiebilden:

”som visas på Historiska muséet i Stockholm. Enligt den politiskt korrekta synen på Sveriges historia är detta det viktigaste som hänt innan socialdemokratin kom till makten 1921”.

Men varför är då deras historiesyn till förväxling lik just den storsvenska nationalistiska, som skånska skolbarn fått växa upp med i generation, efter generation? Och om man vill göra upp med den traditionella historiesynen i socialdemokraternas ”folkhem” och ”Volksgemeinschaft/folkgemenskap”, en idé som de just snodde från just de konservativa, för att frånta dem deras främsta argument, är det inte då genom seriös dokumentation?

Christiania, och det svenska hyckleriet om marijuana

Här i Öresundsregionen har fristaden Christiania, ett område i København, som lyckats erhålla självstyre inom Danmark, för människor med alternativa livsstilar, där bl.a. cannabis säljs fritt och kanske får betraktas som ett typexempel på secessionism, alltid varit ett hett diskussionsämne.

Men trots stora svenska moraliska indignationer över detta, har vi aldrig sett mängder av utslagna narkomaner i de skånska öresundsstäderna Malmö, Landskrona eller Helsingborg.
Nu i dagarna, godkände precis läkemedelsverket försäljning av medicinsk marijuana på apoteken i Sverige.
I USA har likaledes cannabis och marijuana varit ett stort stridsämne, inte minst när det gäller delstaternas demokratiska självstyre gentemot centralmakten i Washington, och där presidenten Obama som tidigare uttalat sig för en legalisering, numera när han sitter på presidentposten försöker köra över de demokratiska folkomröstningarna och besluten som fattats i delstaterna.

Men, handlar inte frågan till syvende og sidst, om den demokratiska grundprincipen om myndiga människors rättighet, att själva bestämma vad vi stoppar i våra egna kroppar?

De gudomliga skatterna

En HD-ledare i dag signerad Lotta Hördin, sätter för ovanlighetens skull pekfingret på ett typiskt fenomen i Sverige: hur svenska politiker i partiväldet Sverige i motsättning till t.ex. i ett folkvälde som Schweiz, driver medborgarna framför sig, och hur politikerna använder skatter som verktyg för att skapa önskvärda beteenden, men trots detta ifrågasätter hon inte hur det svenska ”folkhemmet” och systemet är riggat, men gör tvärtemot ett utfall MOT skattesäkningar för jobbskapande:

”om en bransch till slut blir helt beroende av att skatter och avgifter hålls nere kan politikernas verktyg förlorar sin skärpa. Och branschen i sig kan förlora kontakten med verkligheten.
Stimulantia ska med andra ord inte missbrukas. Sänkt restaurangmoms känns inte som den mest angelägna åtgärden just nu. ”

 
Axel Odelberg skrev däremot, i hans mycket läsvärda bok ”De fattiga & de rika – om Sverige och Schweiz”  från år 1998:

”Det finns bland svenska politiker en grundmurad tro på höga skatters utbuds- och efterfrågedämpande effekt utom på ett område: ARBETE OCH FÖRETAGANDE!
Det som gäller för sprit, vin, cigaretter och bensin, gäller inte arbete och företagande. På dessa områden förutsätts det inte finnas några samband mellan skatternas storlek och marknadens struktur. Människornas arbetslust antas inte påverkas av inkomstskattens storlek. Enskilda individers vilja att starta företag tros inte ha något samband med det förväntade privatekonomiska utbytet av företagandet, och arbetsgivares benägenhet att anställa förmodas inte stå i någon proportion till arbetskraftens pris. Skatter på dessa nyttigheter står på något vis över livets och marknadens trivialitet. De är gudomliga.”

I Sverige fick vi en ny regering år 2006, just av denna anledning. Det råkonservativa HD, förefaller vara helt ur takt med tiden.

En skatt som avgjorde nationalstaternas gränser i Norden: en satirisk holländsk bild på 1600-talet skildrar hur  den svenska regeringen, och den danska spelar tärning om Öresundstullen på den skånska kusten vid Helsingborg med Kärnan i bakgrunden. Pengakistorna är fyllda till randen, men det är hål i bottnen. Öresundstullen var Danmarks viktigaste inkomstkälla, men för stormakterna en källa till irritation, så stormakterna såg helst, att Skåne hamnade under svenskt herradöme, så att Öreund blev internationellt farvatten.

Makalöst fynd av ”danskhataren”, som reviderar vår historia?

Ett sensationellt vrakfynd har gjorts på Östersjöns botten som tros vara Sveriges flaggskepp Mars, även populärt kallat (kärt barn har många namn) ”Makalös”, eftersom det var Nordens största och saknade sin motpart på våra breddgrader på den tiden, eller ”Jutehataren” (danskhataren), då det i egenskap av flaggskepp för den svenska flottan skulle försöka att frånta danskarnas herradöme över Östersjön.

Under mystiska former, som aldrig kunnat klargöras, exploderade skeppet dock plötsligt mitt under ett slag vid Öland redan år 1564 och sjönk till sjöns botten, till stor glädje för invånarna i det då danska, Helsingborg och Skåneland får man förmoda 🙂

Det Nordiska sjuårskriget 1563-70 är ett av de värsta och blodigaste minnena i vår historia. T.ex. slaktades över 2.000 barn, kvinnor och män i Ronneby av svenskarna, vilket även på den grymma medeltiden betraktades som en krigsförbrytelse. Svenske kungen skröt om hur vattnet i Ronnebyån ”färgades rött utav de döda kroppar”. Svenskarna försökte bl.a. systematiskt ödelägga Blekinge, under parollen:

”Det är bättre att ha ett öde land söder om gränsen, än ett fientligt.”

Dvs, danskt.

Under detta krig uppträdde också för första gången, en frivilligkår till hembygdens försvar i gränsbygderna mellan Danmark och Sverige, som av de svenska invasionstrupperna fick skällsnamnet ”snapphanar”.
De svenska myndigheternas officiella pressrelease om det arkeologiska fyndet, är intressant:

”Det är förmodligen ett av de intressantaste vrakfynd som gjorts i Sverige. Mars var nationens främsta stolthet och vårt bästa vapen mot danskarna. Det var fullt krigsutrustat när det sjönk och är marinarkeologiskt betydligt intressantare än Vasa.”

Vad menar de här egentligen med formuleringen: ”nationens främsta stolthet och vårt bästa vapen mot danskarna”?

Med tanke på hur aggressivt, försvenskningens apologetiker på Centrum för Danmarksstudier  vid Lunds Universitet argumenterat för,
att det aldrig fanns någon dansk nationalkänsla i Skåneland under den svenska ockupationen på 1600-talet, måste vi väl nu i konsekvensens namn, förvänta oss kraftig moteld från forskarna, mot att det fanns en nationalkänsla i Sverige 100 år tidigare? 🙂

Jutehataren”, enligt Jakob Hägg.

Centraliseringsiver och stalinistiska retuscheringar

I gårdagens huvudledare tar HD upp debatten om demokratiska beslutsnivåer, och centraliseringsivern västansunds, där man genom storkommunreformen och avskaffandet av länen 2007 spolade ned de sista resterna av närdemokratin i toaletten. Statsminister Lars Løkke Rasmussen flaggar nu inför den kommande valrörelsen för ytterligare centralisering, där bl.a. sjukvården skall styras helt av byråkrater och tjänstemän på socialdepartementet i København.
HD efterlyser en liknande debatt här östansunds i papperstidningen:

”vi vill inte ha geografiska skillnader vad gäller tillgängligheten i vården. Så hur kan vi bedriva regional vård utan att den situationen uppstår?”

Vilket dock av någon anledning senare i nätversionen, retuscherats och snyggats upp till bara meningen:

”Och vi vill inte geografiska skillnader vad gäller tillgängligheten i vården”.

Jag å min sida, efterlyser snarare en debatt såsom den på 1970-talet mellan Fälldin och Palme, där frivilligheten i civilsamhället ställdes mot tvångsmakten i staten, och där närhetsinflytandet i småskalig politik och demokrati ställdes mot massamhället.

Om demokrati och närhetsinflytande, måste ge vika för centralisering och ”effektivisering” av den offentliga sektorn hamnar vi på ett sluttande plan, vilket ger anledning till att erinra om Benjamin Franklins bevingade ord:

”Those who give up their liberty for more security neither deserve liberty nor security.”

När Öresundsregionen och Europa integreras och världen globaliseras alltmer, där människor, pengar och företag rör sig mer och mer fritt över gränserna, aktualiseras en viktig fråga:

Vilken politisk beslutsnivå är mest flexibel och överblickbar?

Politiskt talar man numera om timglasmodellen, där EU-nivån och den regionala växer till sig medan den nationella tappar betydelse. Man pekar också på urbanutvecklingen och framväxten av ”megacitities”. Borgmästare och inte presidenter, kommer ha den politiska tyngden, heter det.

Snarare än HD:s utgångspunkt om ytterligare centralisering, borde vi i dag kunna hämta inspiration från den nyvaknade debatten i USA om den demokratiska principen kring ”Nullification”, vilken vi bl.a. har bestsellerförfattaren och historikern Thomas E Woods Jr att tacka för 🙂 En fascinerande föreläsning (den första i en serie av tio) av Tom Woods, om nullification: