Kantoner i Sverige

År 1970 var Sverige och Schweiz Europas rikaste länder.
I dag har varje schweizare 207 000 euro (ca 2 miljoner SEK) i genomsnittlig privat förmögenhet enligt en ny undersökning vilket gör dem rikast i världen, medan svenskarna får nöja sig med blygsamma 79 477 euro (730 000 SEK) per person.

Schweiz har inte bara passerat, men varvat Sverige!

Hur kommer det sig?

Axel Odelberg tar i boken ”De fattiga & de rika – om Sverige och Schweiz”  upp några av skillnaderna där vi kan finna orsakerna:

”Schweiz är den kulturellt, språkligt och religiöst mest heterogena statsbildningen i Västeuropa. Sverige är en av de mest homogena. Schweiz är en förbundsstat, Sverige är en enhetsstat. För schweizarna är rätten att få vara annorlunda viktigare än millimeterrättvisa. Svenskarnas behov av att vara annorlunda är begränsat. Det är viktigare att kommunalskatten och dagisavgiften inte skiljer sig för mycket mellan Ystad och Haparanda.

Schweiz har världens mest tröga, kompromissinriktade och decentraliserade politiska beslutssystem. Sverige är tillsammans med Frankrike Europas mest centralstyrda land och en motion på socialdemokraternas partikongress kan vara lag i riket ett halvår senare. I Schweiz måste politiska förslag passera en häcklöparbana av checks and balances, innan de eventuellt blir till bindande beslut. I Sverige är lagstiftandet en nypermanentad motorväg för riksdagsmajoriteten.

Schweizarna är småborgerliga och individualistiska. Svenskarna hyllar det proletära och kollektiva. Schweiz har Europas lägsta skattetryck, Sverige det högsta. Schweiz har Europas minsta offentliga sektor, Sverige den största. I Schweiz är facket svagt, i Sverige är det starkt. Schweiz topprankas alltid i grenen ekonomisk frihet, Sverige kommer alltid långt ned.

I Schweiz är folkomröstningar en grundlagfäst rättighet, och medborgarna den yttersta politiska beslutsinstansen, i Sverige är folkomröstningar ett medel som politikerna tar till i taktiska syften. I Schweiz är politik ett förtroendeuppdrag, i Sverige är det ett yrke. I Schweiz är utrymmet för politikerna litet, i Sverige är det stort. I Schweiz är valdeltagandet lågt, i Sverige är det högt. Schweiz politiska beslutsystem är extremt kompromissinriktat, i Sverige råder konfrontationsklimat. Svensk politik går ut på att vinna, schweizisk på att sammanjämka.

Schweizisk politik är jordnära och lokal, den svenska nationell och visionsdriven. En gång var det den svenska stormaktsvisionen som drev. Den havererade. Sedan var det visionen om den arbetsfria inkomsten, alltså välfärdsstaten. Nu har den också havererat. Dagens svenska vision heter ‘det ekologiskt hållbara samhället’. I Schweiz har de politiska ambitionerna alltid stannat vid ett ganska oglamoröst och vardagligt problemlösande och sammanjämkande av motstridiga intressen. Ett påstående som Palmes ‘politik är att vilja’ vore otänkbart i Schweiz. En schweizisk politiker kan vilja hur mycket som helst, det är i alla fall medborgarna som i sista hand som bestämmer.”

Som Vilhelm Moberg skrev, borde de 25 landskapen i Sverige liksom de 26 kantonerna i Schweiz, bilda sina egna republiker som själva tar hand om sina angelägenheter, utom de för riket gemensamma såsom försvaret och utrikespolitiken.

 

Heja Skanåker!

En av huvudrubrikerna i dagens HD är att den flerfaldige OS-medaljören Ragnar Skanåker från skånska Munka Ljungby, anmält en polisman till JO som i egenskap av sitt ämbete gjort politiska uttalanden för vapenkontroll i förbindelse med den enorma tragedi som nyligen utspelade sig i Norge.

Själv har jag förundrats över att svenska medier i deras rapportering om denna sorgliga händelse aldrig pekat på elefanten i vardagsrummet, och om de norska restriktiva vapenlagarna  kan haft något att göra med hur en ensam kriminell man, lyckades skjuta hela 90 människor på fläcken?

I Schweiz är det rentav obligatoriskt för alla att ha ett vapen i hemmen, eftersom det ses som en viktig del av försvarsväsendet och i slutändan, också en livförsäkring och ett skydd mot våld och tyranni.

Bland det första Hitler gjorde när han tagit makten i Tyskland, var att avbeväpna befolkningen, eller som han stolt proklamerade inför omvärlden:

”This year will go down in history! For the first time, a civilized nation has full gun registration! Our streets will be safer, our police more efficient, and the world will follow our lead into the future!”

Precis samma sak gjorde den svenska ockupationsmakten här i Skåne på 1600-talet,  eftersom de visste att man aldrig skulle kunna kuva den skånska befolkningen, om den var beväpnad till tänderna.
I Sverige har också bl.a. författaren Vilhelm Moberg skrivit om hur viktig rätten att bära vapen alltid varit för svenskarna i sitt verk ”Min svenska historia”, och hyllat schweizarnas värnande av denna urgamla princip som en yttersta garant mot övergrepp.

Just därför klappade jag mina små händer, när jag i dag läste om Ragnar Skanåkers modiga initiativ.
 
Det finns ljus i det mörka svenska Volkhemmet trots allt!