Censur är OK – om det bara sker i Skåne

Ståuppkomikern Martin Svensson  hakar på Sverigedemokraternas förslag om ett förbud mot för dem misshagliga symboler på Helsingborgsfestivalen, och vill i en brett uppslagen artikel på två sidor, förbjuda budskap som är ”rasistiska och kränkande”.

Han tar upp två exempel på t-shirts som såldes i somras med budskapen ”Jag är inte rasist bara lite mörkrädd” och ”Det var bättre förr när kvinnor var kvinnor, män var män och fikus en krukväxt”.

Så är snöbollen i rullning…

På typiskt svenskt centralistiskt manér bagatelliserar Svensson andra demokratiska beslutsnivåer än den i Mälardalen – riktiga, rejäla politiska beslut fattas ju bara av riksdagen på Helgeandsholmen och inte här i Skåne:

”Martin Svensson är medveten om att våra grundlagar om yttrande- och tryckfrihet ger starkt stöd för att sprida sina åsikter.
– Man kan inte hindra folk från att sälja sådana tröjor på nätet eller i sina affärer. Men staden kunde ha ett villkor att knallarna inte får ha kränkande eller rasistiska budskap på sina produkter. Det handlar ju om vad kommunen vill stå för.

Samtidigt är yttrande- och åsiktsfriheten förutsättningar för att ni ståuppare ska existera över huvud taget. Varför vill du då begränsa friheten för andra?

– Det vill jag inte. Jag tycker att kommunen ska diskutera detta. Om de säger ja till att sådana T-shirts får säljas så får de stå för det. Precis som att ståuppkomiker får ta ansvar för vad de säger. Gränsen är flytande, men just de två T-shirtarna gick tydligt över gränsen, anser jag.”

Vad är det egentligen för principiell skillnad om politikerna inskränker vår yttrande- och åsiktsfrihet på central, regional eller kommunal nivå?

Yttrandefriheten innebär rätten att i tal, bild eller skrift yttra oss fritt, även om det kan verka sårande eller stötande för smak- och kulturpoliser som Sverigedemokraterna och Martin Svensson.

SD och yttrandefriheten

Sverigedemokraterna som annars vill resa fler monument som hyllar Skånes erövrare, och stärka skånska dagisbarns känsla för storsvenskheten  i enhetskulturens namn, vill nu förbjuda försäljning av andras (läs: kommunistiska) mördarsymboler på Helsingborgsfestivalen.

Enligt Justitiekanslern skulle detta emellertid bryta mot grundlagen om tryckfrihet.

Avslutningen i Torbjörn Svenssons intervju med SD:s kommunalråd Michael Rosenberg, är lite av en pärla:

Ni sverigedemokrater har genom åren hävdat att ni inte får uttrycka er åsikter på olika sätt och i diverse sammanhang. Nu vill ni förbjuda andras åsikter och frihet. Hur rimmar det?
– Ett lite långsökt resonemang. Vi pratar om politiska åsikter och det ska man ha rätt att framföra. Det är det vi har haft bekymmer med. Vi har aldrig åberopat att vi inte får gå runt med en T-shirt som det står Sverigedemokraterna på.

I er motion ger ni exempel på olämpliga symboler: kläder och smycken som visar bilder på kommunistsymbolen (hammaren och skäran), Che Guevara och Fidel Castro. Varför nämner ni inga högerextrema personer och symboler?

– Det är så vedertaget vilka de symbolerna är. Alla vet vad nazistmärket står för. Men vad hammaren och skäran står för vet man inte.

Det finns väl nazistsymboler som inte är så allmänt kända?

– Jag är inte så säker på det. Jag tror de flesta är insatta i det.

Det finns de som tycker att Sverigedemokraterna är extrema. Ska då SD-symboler också förbjudas?

– Nej. Vi ingår i en parlamentarisk rörelse och ställer upp på de demokratiska spelreglerna. Kommunisterna och nazisterna ville ha diktatur. Där finns en skiljelinje.”

Vän av ordning vill kanske påpeka, att Sverigedemokraterna bl.a. fortfarande hyllar protonazisten Rudolf Kjellén som ideologisk husgud. Mannen som myntade begreppet ”Folkhemmet” och grundade idén om geopolitik, där staten betraktades som en levande organism, vilken därför var i behov av ”levnadsrum”, vilket senare skulle inspirera Hitler. SD vill att människor skall ha olika rättigheter, vilket rimmar illa med de demokratiska spelreglerna.

När SD, som alltid klagat över brist på yttrandefrihet när bl.a. olika medier vägrat upplåta reklamplats åt dem, nu vill förbjuda andras symboler, sätter det fingret på SD:s alldeles egen tolkning av begreppet. Den ursprungliga betydelsen av yttrandefrihet, är att det inte skall förbjudas eller förhindras från statens sida, att trycka eller sprida en bok, tidning etc.

Det SD har gemensamt med kommunister och nazister, är att de förvränger begreppet till den sociala rättigheten, att sprida deras yttrande (på andras bekostnad). Men yttrandefrihet har aldrig varit rättigheten att bli tagen på allvar, eller publicerad.

När SD talar om yttrandefrihet, är det bara deras egen.

Jag för mitt vidkommande, vämjes lika mycket över t-shirts med massmördaren Che Guevara på bröstet, som över Sverigedemokraternas hyllningar till Skånes och Helsingborgs betvingare Magnus Stenbock.

Men som Voltaire sade:

”Jag avskyr din åsikt, men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den.”

Man får intrycket att SD bara menar, att kommunisterna slog ihjäl människor för att de var onda, medan svenskarna slog ihjäl skåningar för att de var goda?

Oroväckande angrepp mot yttrandefriheten!

Ett av mina favoritprogram på tv senaste tiden har varit ”Adam VS. The Man”.

Men häromdagen stoppades programmet plötsligt, utan någon som helst förklaring.

För dem som inte vet vem Adam Kokesh är, fick han bl.a. en del uppmärksamhet i media härförleden genom att ha fått stryk av polisen, för förseelsen att ha dansat (sic) vid Thomas Jeffersons monument:

Senare har det framkommit, att programmet stoppats genom att myndigheten FEC ingripit mot den ryskägda tv-kanalen som programmet sänds på, efter att de fått ett klagomål (dokumentet kan läsas här) över att Adam Kokesh stödjer Ron Pauls presidentvalskampanj, vilket är en nono på en utländskt ägd tv-kanal.

Adam Kokesh själv har inte kunnat uttala sig, så länge den juridiska processen pågår.

USA som förr brukade vara frihetens fyrtorn i världen, verkar alltmer utvecklas till en polisstat.  😦