Folkhemssocialism går före människovärdet på SkD

SkD:s politiske redaktör Lars J Eriksson riktar på Newsmill skarp kritik mot Centerpartiets invandringspolitiska förslag om ”Nybyggarlandet Sverige”.

De stora strömmar av invandrare som sökt sig till Sverige” kostar för mycket, menar han och ifrågasätter sin partilednings matematikkunskaper.

Man undrar om redaktör Eriksson menar att det är invandringen i sig som är problemet, eller invandringspolitiken? Att folk flyttar på sig, är väl inget konstigt eller fel i sig?

Med rätta kritiserade t.ex. Västländerna de kommunistiska Öststaterna för deras restriktiva politik eller i det närmaste förbud mot, utvandring – ett av diktaturens starkaste kännetecken.

Men vad hade öststatsmedborgarnas rätt att få utvandra varit värd, om den inte möttes med en lika självklar rättighet att invandra någon annanstans?  Eriksson tycks emellertid tyvärr ha saken klar för sig på denna punkt:

”Att exploatera fattiga länder genom att locka hit deras välutbildade arbetskraft är låtsashumanism och i grunden lika cyniskt som då västvärlden via kolonialpolitik plundrade fattiga länder på råvaror. Att plundra dem på deras elitarbetskraft är inte ett dugg mer sympatiskt”

Han hävdar i och för sig:

”Flyktingpolitiken måste vara fortsatt generös,”

Fast fortsätter sedan i samma mening:

”men till stor del bygga på tillfälliga uppehållstillstånd och insatser i flyktingars närområde. Invandringspolitiken i övrigt måste bli mer restriktiv exempelvis vad gäller anhöriga och ensamkommande barn och ungdomar, för att vi skall ha resurser både för flyktingmottagande och ökade insatser i vår omvärld och kunna bevara ett Europa med öppna gränser. ”

Say what!? För att kunna ha öppna gränser, måste vi strypa den fria rörligheten, och tumma på den humanistiska principen om människors lika värde och rättigheter?

Eriksson har samma premiss och utgångspunkt som Sverigedemokraterna: hellre stoppa folk vid gränsen, än att reformera de fyrkantiga arbetsmarknadsreglerna och de sociala systemen här.  De får snällt leva kvar i ett hemland där de vantrivs, förföljs eller far illa, eftersom vi inte skapat ett system för dem.

Folkhemsstaten går före öppenhet och respekt för människolivets okränkbarhet.

Annonser

Fri invandring och alla människors lika rättigheter

Ibland är historielösheten förskräckande, och hur lätt det är att glömma att så sent som på mina far- och morföräldrars tid, under fem mörka år när Nazityskland ockuperade Danmark mellan 1940 och 1945, gick gränsen mellan krig och fred, och diktatur och demokrati, just här i Öresund.

Tusentals flyktingar tog sig under denna tiden över Sundet där de generellt blev mycket varmt och vänligt mottagna av befolkningen, vilket är en parallell till de många skåningar som stridit i motståndsrörelsen mot svenskarna 1676-79 och tvingades fly till Danmark.

År 1700 utgjorde nästan en fjärdedel av den danska huvudstaden Københanvs befolkning av skånska flyktingar, som flytt undan svält och elände under den svenska ockupationen i Skåne, och försökte skapa sig en bättre tillvaro och framtid västansunds.

Nio år senare, skrev rentav Kronborgs kommendant i Helsingør att den skånska invasionen över Öresund tilltagit och hur han observerat stora skaror av män, kvinnor och barn ta sig över Sundet nattetid i skydd av mörkret.

Alla kontakter mellan Helsingborg och Helsingør som tidigare i praktiken varit en och samma stad, hade nämligen förbjudits av den svenska ockupationsmakten i Skåne. Berlinmuren var ingalunda något nytt påfund:

Vi får nog vara tacksamma över att det på den tiden inte fanns någon Pia Kjærsgaard eller Dansk Folkeparti, som skämtade om att kasta flyktingar med fallskärm från flygplan tillbaka till ”deras eget land”, eller om att skjuta skåningarna tillbaka med katapult över Sundet (eller hur man nu skulle formulerat saken i motsvarande språkbruk på 1600- och 1700-talet).

På den tiden fanns dessbättre heller ingen invandringspolitik, med flyktingförläggningar och arbetsförbud eller studier i bidragssyfte. Man fick jobba och stå på egna ben, ta eget ansvar och arbeta sig uppåt i samhället.

Alex Bengtsson på Nyheter24 har skrivit en läsvärd krönika om hur svenska politiker vid högtidliga tillfällen hyllar principen om alla människors lika värde, men sedan i praktiken handlar precis tvärtom.

Vilket ger Sverigedemokraterna som just vill placera människor i olika fack, med olika rättigheter och bl.a. hindra oss skåningar från att jobba i Danmark, vatten på deras kvarn.

Ingen svensk politiker har dessvärre hittills t.ex. vågat betala det politiska priset för att utmana SD’s konservativa välfärdsnationalistiska argument där de svenska sociala systemen ställs mot fri rörlighet, eller den heliga kon LAS som i praktiken stänger ute lågutbildade och invandrare från arbetsmarknaden.

Men är det inte de sociala systemen och arbetsmarknadslagarna som behöver reformeras, snarare än gränserna som behöver stängas?

Til syvende og sidst kokar allt ner till den demokratiska grundprincipen om alla människors lika rättigheter, såsom t.ex. att bo och leva här.

Men vilka politiker, journalister och debattörer är beredda att seriöst ställa upp på detta?