I dagens HD ägnas ett större reportage åt att Ängelholms FF som sensationellt är med stormsteg på väg upp i Allsvenskan, sannolikt kommer få spela sina hemmamatcher på Olympia i Helsingborg, eftersom hemmaarenan – om den nu ens kan kallas för arena, då den endast har en liten träläktare med plats för blott 600 åskådare, vilken trots det, alltid gapar ödslig och tom – helt enkelt inte håller elitklass.
Kommunen förklarar, att man knappast tänker lägga pengar på en upprustning av arenan, och anledningen till det frånvarande intresset och engagemanget i Ängelholm, stavas naturligtvis Rögle
I Christian II:s gamla stad, är nämligen fotboll bara andrasporten efter ishockeyn, om ens det.
HD låter den svenska fotbollsexpertisen uttala sig om saken, och deras aningslösa kommentarer ger anledning till att fråga sig över om denna expertis i mälardalsmedierna verkligen inte ser längre än till Stockholms förorter? Ralf Edström på Radiosporten säger t.ex.:
”Kul att få upp ett helt nytt lag i allsvenskan – och stort för Ängelholm som stad.”
Vad menar Edström här egentligen med ”stort”, i en utpräglad ishockeystad, som helt saknar fotbollskultur?
Och på vilket sätt är det ”kul” att se fram emot matcher inför ekande, tomma läktare?
Samtidigt har Sveriges förbundskapten Erik Hamrén flera gånger bl.a. vid ett besök hos det i motsättning till Ängelholm pålitliga skånska publiklaget Landskrona Bois med ”Henke” Larsson som manager, och som helsingborgarna i skarp kontrast mot ÄFF, längtar efter att se derbyn mot men tragikomiskt nog för tillfället ligger i botten av Superettan, propagerat för en krympt allsvenska, så att klubbarna skall kunna hävda sig ekonomiskt gentemot övriga Europa, som man nu tyvärr befinner sig ljusår från:
”Vi måste få klubbar som kan stå emot ekonomiskt, säger han och ger Alexander Gerndts övergång från HIF till Utrecht som exempel.
– Den svenske skyttekungen går till ett mittenlag i Holland. Det kan vi inte matcha och det är ingen bra utveckling. Hade Gerndt hamnat i ett riktigt topplag i en ännu bättre liga så hade jag haft större förståelse för det, säger han.”
Förslaget är välkommet, men reser samtidigt frågan, på vilket vis en krympt allsvenska med bara tio lag, egentligen skulle stärka klubbarnas ekonomiska konkurrenskraft gentemot omvärlden, om dessa heter t.ex. Ängelholm eller kvarterslaget Häcken i Göteborg, som helt saknar publikintresse? Sverige tycks fortfarande leva kvar i gamla romantiska amatör- och folkrörelseideal från början av 1900-talet, och långt från den ekonomiska verkligheten som gäller i dag.
Ett grundkrav för att kunna kvalificera sig till t.ex. nordamerikanska elitligor eller svenska basketligan, är inte bara rent sportsliga kortsiktiga resultat, men att klubbarna också måste ha ett långsiktigt, ekonomiskt och publikmässigt underlag.
I de förstnämnda är det heller inget konstigt, att kanadensiska eller amerikanska lag spelar i samma liga. Och varför skall Malmö FF och Helsingborg i dag anno 2011, förnekas öresundsderbyn mot lokala storheter som FC København och Brøndby, men istället tvingas spela mot lag som Ängelholm eller Häcken med hög korplagsfaktor, inför folktomma läktare?
Det är hög tid att införa en nordisk liga, så vi äntligen får öresundsderbyn!
När nordvästskånska Gunnarstorp från Bjuv var blott en liten hårsmån och ett snöpligt baklängesmål mot Hammarby, från att ta steget upp i Allsvenskan, hade de i bjärt kontrast mot dagens Ängelholms FF alltid fullt hus och ”lapp på luckan” hemma på Tornévallen, och på flygfoton från matcherna ser gruvhögarna i Bjuv ut som rena myrstackar, där stora åskådarskaror som inte kunde komma in, istället försökte följa kampen på gräsplanen från utsikten över arenan därifrån. Lagbild från det allsvenska kvalet 1966 lånad från Gunnarstorps IF:s hemsida.
Halsingen 