Lika långt som att resa till Ungern

”Marcus Lindberg har hunnit med en hel del under de tolv år han spelat fotboll på toppnivå. Men det han upplevde i går går utan på mesta – för att inte säga allt.
— Jag vill inte ens tänka på när vi är framme, säger Marcus när vi når honom i bussen någon stans utanför Norrköping.

Slutdestinationen var Sundsvall där Lindbergs Ängelholms FF i kväll möter GIF Sundsvall på Norrporten Arena.

Ängelholm-Sundsvall tur och retur handlar om en sammanlagd sträcka på 170 mil.”

Dagens HD skriver om ÄFF:s killer-resa till Norrland för att möta Sundsvall i Superettan. Men ändå ifrågasätter ingen varför Skåne-klubbarna skall förnekas öresundsderbyn mot naboarna på Sjælland.

Annonser

Låt Ängelholm gå i konkurs!

Ängelholms sensationella marsch mot fotbollsallsvenskan trots obefintligt ekonomiskt och publikmässigt underlag, var kanske inte så sensationell trots allt. Nu avslöjar klubbledningen, att man helt enkelt levt över sina tillgångar och står på konkursens rand.

Men klubbordföranden kräver ogenerat,  att kommunens skattebetalare skall rädda den sjunkande ÄFF-skutan och täcka miljonförlusterna.

Han pekar på Helsingborgs kommuns räddningsaktion, när HIF befann sig i kris för några år sedan. Men jämförelsen haltar.

HIF är en kulturinstitution i Sundets Pärla, vilken ansågs vara ”too big to fail” som det numera populärt kallas i amerikansk politik. Kommunen räknade kallt med att få sina pengar tillbaka.

HIF drog på sig de stora spenderbyxorna när de spelade i Champions League, och strax därefter sprack den ekonomiska bubblan på den europeiska spelarmarknaden. Med röda siffror i HIF:s budget som följd. Därmed skulle HIF få svårt att klara elitlicensen p.g.a. föreningen Svensk Elitfotbolls stränga regler, vilket i praktiken hade inneburit konkurs.

Men som HIF:s dåvarande danske spelare Kenneth Rasmussen påpekade, finns sådana regler inte i danska Superligaen. I Nordamerika t.ex. är det inget märkligt att kanadensiska och amerikanska lag spelar i samma liga. Frågan kanske är om HIF hellre gått i konkurs, än spelat öresundsderbyn i Danmark? 🙂

HD kommenterar ÄFF:s konkurshot i en ledare:

”Problemet med en räddningsaktion för ÄFF är att flera av förutsättningarna i HIF-fallet saknas, främst då ett stort pengagenererande publikintresse. Ängelholmarna sviker sitt lag. Inte minst på detta område krävs kreativitet för att få bredare engagemang. Rimligen måste ett avancemang till allsvenskan knuffa upp publiksiffrorna samtidigt som kraven på professionell ledning och marknadsföring i alla avseenden ökar.”

Vad svamlar de om? Ängelholmarna skiter i fotbollen för att staden helt enkelt saknar kultur och traditioner på området, och går i stället ”man ur huse” till Rögles ishockeymatcher. ÄFF har inte ens en ordentlig hemmaarena, och kommer sannolikt tvingas spela sina hemmamatcher på Olympia i Helsingborg vid ett allsvenskt avancemang.

Tror de verkligen seriöst på att det kommer bli någon folkvandring från Ängelholm till Olympia?

Kommunpolitikerna i Christian II:s gamla stad borde i stället ta till sig satirikern PJ O’Rourkes ord:

”The free market is a bathroom scale. I may hate what I see when I step on the bathroom scale, but I can’t pass a law saying I weigh 160 pounds. Authoritarian governments think they can pass that law—a law to change the measurement of things.”

Finns det egentligen någon anledning att försöka hålla liket levande medelst konstgjord andning och att plundra skattebetalarna på pengar?

Alla skånska fotbollsälskare, som vill att skånederbyn skall vara publikfester och inte avslagna tillställningar inför folktomma läktare, kan bara glädjas över att se skamfläcken ÄFF krascha och brinna.

 
När kvarterslaget Stattena i Helsingborg spelade i Allsvenskan fanns det i motsättning till ÄFF ett rent sydländskt publikengagemang kring laget. Stadsdelens befolkning följde lagets träningar och diskuterade livligt taktik och laguppställningar på caféerna. Efter bortamatcherna brukade laget välkomnas av fanatiska supporterskaror på Helsingborgs tågcentral. När landslagsspelaren Knutte Kroon gick över till lokalkonkurrenten HIF kunde han knappt ens visa sig ute på stan. Lagbild lånad från Calle Rollbäcks blogg .

Hög tid för nordisk liga med Öresundsderbyn!

I dagens HD ägnas ett större reportage åt att Ängelholms FF som sensationellt är med stormsteg på väg upp i Allsvenskan, sannolikt kommer få spela sina hemmamatcher på Olympia i Helsingborg, eftersom hemmaarenan – om den nu ens kan kallas för arena, då den endast har en liten träläktare med plats för blott 600 åskådare, vilken trots det, alltid gapar ödslig och tom – helt enkelt inte håller elitklass.

Kommunen förklarar, att man knappast tänker lägga pengar på en upprustning av arenan, och anledningen till det frånvarande intresset och engagemanget i Ängelholm, stavas naturligtvis Rögle

I Christian II:s gamla stad, är nämligen fotboll bara andrasporten efter ishockeyn, om ens det.

HD låter den svenska fotbollsexpertisen uttala sig om saken, och deras aningslösa kommentarer ger anledning till att fråga sig över om denna expertis i mälardalsmedierna verkligen inte ser längre än till Stockholms förorter? Ralf Edström på Radiosporten säger t.ex.:

”Kul att få upp ett helt nytt lag i allsvenskan – och stort för Ängelholm som stad.”

Vad menar Edström här egentligen med ”stort”, i en utpräglad ishockeystad, som helt saknar fotbollskultur?

Och på vilket sätt är det ”kul” att se fram emot matcher inför ekande, tomma läktare?

Samtidigt har Sveriges förbundskapten Erik Hamrén flera gånger bl.a. vid ett besök hos det i motsättning till Ängelholm pålitliga skånska publiklaget Landskrona Bois med ”Henke” Larsson som manager, och som helsingborgarna i skarp kontrast mot ÄFF, längtar efter att se derbyn mot men tragikomiskt nog för tillfället ligger i botten av Superettan, propagerat för en krympt allsvenska, så att klubbarna skall kunna hävda sig ekonomiskt gentemot övriga Europa, som man nu tyvärr befinner sig ljusår från:

”Vi måste få klubbar som kan stå emot ekonomiskt, säger han och ger Alexander Gerndts övergång från HIF till Utrecht som exempel.
– Den svenske skyttekungen går till ett mittenlag i Holland. Det kan vi inte matcha och det är ingen bra utveckling. Hade Gerndt hamnat i ett riktigt topplag i en ännu bättre liga så hade jag haft större förståelse för det, säger han.”

Förslaget är välkommet, men reser samtidigt frågan, på vilket vis en krympt allsvenska med bara tio lag, egentligen skulle stärka klubbarnas ekonomiska konkurrenskraft gentemot omvärlden, om dessa heter t.ex. Ängelholm eller kvarterslaget Häcken i Göteborg, som helt saknar publikintresse? Sverige tycks fortfarande leva kvar i gamla romantiska amatör- och folkrörelseideal från början av 1900-talet, och långt från den ekonomiska verkligheten som gäller i dag.

Ett grundkrav för att kunna kvalificera sig till t.ex. nordamerikanska elitligor eller svenska basketligan, är inte bara rent sportsliga kortsiktiga resultat, men att klubbarna också måste ha ett långsiktigt, ekonomiskt och publikmässigt underlag.
I de förstnämnda är det heller inget konstigt, att kanadensiska eller amerikanska lag spelar i samma liga. Och varför skall Malmö FF och Helsingborg i dag anno 2011, förnekas öresundsderbyn mot lokala storheter som FC København och Brøndby, men istället tvingas spela mot lag som Ängelholm eller Häcken med hög korplagsfaktor, inför folktomma läktare?

Det är hög tid att införa en nordisk liga, så vi äntligen får öresundsderbyn!

När nordvästskånska Gunnarstorp från Bjuv var blott en liten hårsmån och ett snöpligt baklängesmål mot Hammarby, från att ta steget upp i Allsvenskan, hade de i bjärt kontrast mot dagens Ängelholms FF alltid fullt hus och ”lapp på luckan” hemma på Tornévallen, och på flygfoton från matcherna ser gruvhögarna i Bjuv ut som rena myrstackar, där stora åskådarskaror som inte kunde komma in, istället försökte följa kampen på gräsplanen från utsikten över arenan därifrån. Lagbild från det allsvenska kvalet 1966 lånad från Gunnarstorps IF:s hemsida.