I år är det 150 år sedan det så kallade amerikanska inbördeskriget bröt ut. Namnet på kriget är omstritt, eftersom det egentigen inte var ett inbördeskrig mer än vad den amerikanska revolutionen var, då de tretton kolonierna frigjorde sig från det brittiska imperiet. Men likheten mellan krigen var, att de bägge handlade om secession.
En väletablerad myt i dag, är att kriget utkämpades om slaveriet. Och kring Abraham Lincolns minne har det efter mordet på honom i USA, uppstått en nationalistisk kult.
Ett av de positiva resultaten av kriget, var tveklöst slaveriets avskaffande. Men hade slaveriet inte som i resten av världen kunnat avskaffas på ett fredligt sätt, och behövde det verkligen kosta 600.000 människoliv?
Dissidenter som utmanar den konventionella historiebilden i dag, får ofta finna sig i att bli beskyllda för att vara neokonfederalister, rasister, högerextremister och annat hemskt, men bl.a. professor Tom DiLorenzo som skrivit två böcker om Lincoln och kriget (”Real Lincoln” och ”Lincoln Unmasked”) redogör många fakta som borde utgöra grund till en kraftig revidering och sätta Lincolns hjältegloria på sned.
Huvudskälet till sydstaternas secession var inte konflikten om slaveriet men snarare tullarna, som slog hårt mot ekonomin i det extremt exportberoende södern. Det var ingen tillfällighet, att Edmund Ruffin som sägs ha avlossat krigets första skott vid Fort Sumter, avfyrade sin kanon mot ett tullhus 🙂
President Lincoln emellertid, var en man färgad av sin nationalistiska samtid då bl.a. småstaterna i Italien med vapenmakt samlades till en enhetsstat, liksom preussarna gjorde med Tyskland. Som ett kuriosum kan också nämnas att Adolf Hitler skriver om Lincoln och kriget i sin bok ”Mein Kampf”, där han passionerat tar ställning för nordstaterna gentemot sydstaterna och ”Kleinstaaterei”.
Om sydstaterna fått lämna unionen, hade det varit ett lysande undantag från den dåvarande världstrenden och utvecklingen till moderna stater med starkt centralstyre från huvudstaden.
Med den viktiga roll USA spelat i vår tid för världsutvecklingen är det svårt att inte frestas fundera över om inte ”om” vore, och hur synen på närdemokrati, federalism och subsidiaritet contra centralisering sett ut i dag, inte minst här i Skåne, Öresundsregionen och Norden, om det inte vore för Lincoln?
En föreläsning av professor DiLorenzo som går djupare in på detta ämne, kan varmt rekommenderas:
Halsingen 