”Det är inte sexigt, men väl ett privilegium som vi ska tacka våra lyckliga stjärnor för”
Så skrev ledarskribenten Henrik Berggren i DN igår, om rätten att få betala skatt till en pålitlig stat.
Berggren syftar naturligtvis på Mona Sahlins bevingade ord:
”Det är häftigt att betala skatt!”
”Privilegiet” han talar om, är att vi i det fina och förträffliga Sverige till skillnad från det hemska Grekland, kan lita på staten.
Vad Berggren emellertid av någon anledning blundar för, är att i början av 1990-talet då Sahlin myntade det klassiska citatet, befann sig de svenska statsfinanserna i ett nära nog grekiskt skick, och hans DN-ledare ådagalägger en typiskt svensk auktoritetstro, där en bärande tanke bakom idén ”folkgemenskap” som varit en hörnsten i det socialdemokratiska folkhemsbygget, är att staten är en del af folket, och folket en del av staten.
Om man däremot, ser staten som ett något i bästa fall nödvändigt ont, blir grundperspektivet något annorlunda 🙂
Den legendariske anarkisten och postentreprenören Lysander Spooner, som höll på att välta omkull det amerikanska statliga postmonopolet, skrev i bjärt kontrast mot Berggrens myndiga ledare, följande om skatter:
”The fact is that the government, like a highwayman, says to a man: ‘Your money, or your life.’ And many, if not most, taxes are paid under the compulsion of that threat. The government does not, indeed, waylay a man in a lonely place, spring upon him from the roadside, and, holding a pistol to his head, proceed to rifle his pockets. But the robbery is none the less a robbery on that account; and it is far more dastardly and shameful. The highwayman takes solely upon himself the responsibility, danger, and crime of his own act. He does not pretend that he has any rightful claim to your money, or that he intends to use it for your own benefit. He does not pretend to be anything but a robber. He has not acquired impudence enough to profess to be merely a ‘protector,’ and that he takes men’s money against their will, merely to enable him to ‘protect’ those infatuated travellers, who feel perfectly able to protect themselves, or do not appreciate his peculiar system of protection. He is too sensible a man to make such professions as these. Furthermore, having taken your money, he leaves you, as you wish him to do. He does not persist in following you on the road, against your will; assuming to be your rightful ‘sovereign,’ on account of the ‘protection’ he affords you. He does not keep ‘protecting’ you, by commanding you to bow down and serve him; by requiring you to do this, and forbidding you to do that; by robbing you of more money as often as he finds it for his interest or pleasure to do so; and by branding you as a rebel, a traitor, and an enemy to your country, and shooting you down without mercy, if you dispute his authority, or resist his demands. He is too much of a gentleman to be guilty of such impostures, and insults, and villanies as these. In short, he does not, in addition to robbing you, attempt to make you either his dupe or his slave.”
Berggren ondgör sig i DN-ledaren också över att de rika i USA, där utlandsskulden nu nått astronomiska nivåer, betalar alltför lite skatt.
Men är det inte de rika, som skapar jobb och produktion, vilket blir nödvändigt för att kunna betala skulden?
President Ronald Reagan hade en favorithistoria, som han alltid brukade berätta för att illustrera hur staten behandlar de produktiva medlemmarna i samhället:
”A traveling salesman stays overnight with a farm family. When the family gathers to eat there’s a pig seated at the table. And the pig has three medals hanging around his neck and a peg leg. The salesman says, “Um, I see you have a pig having dinner with you.”
“Yes,” says the farmer. “That’s because he’s a very special pig. You see those medals around his neck? Well, the first medal is from when our youngest son fell in the pond, and he was drowning, and that pig swam out and saved his life. The second medal, that’s from when the barn caught fire and our little daughter was trapped in there and the pig ran inside, carried her out and saved her life. And the third medal, that’s from when our oldest boy was cornered in the stock yard by a mean bull, and that pig ran under the fence and bit the bull on the tail and saved the boy’s life.”
“Yes,” says the salesman, “I can see why you let that pig sit right at the table and have dinner with you. And I can see why you awarded him the medals. But how did he get the peg leg?”
“Well,” says, the farmer, “a pig like that–you don’t eat him all at once.”
I USA:s historia, är 1913 ett märkesår. De mest inflytelserika amerikanska affärsmännen träffades under stort hemlighetsmakeri på ön Jekyll Island, för att genomföra vad som närmast kan beskrivas som en statskupp.
Detta möte utmynnade i både införandet av en federal inkomstskatt och upprättandet av en centralbank, vilket i praktiken helt dödade delstaternas självständighet. Före år 1913, var den enda kontakten en vanlig invånare i USA hade med centralmakten i Washington, brevbäraren som delade ut post.
Här finns en viktig läxa att lära för Skåne och alla andra regionländer som vill stå på egna ben i ”regionernas Europa” där gamla imperialistiska makters gränsdragningar tappar betydelse: om centralmakten får lägga beslag på rätten att trycka papperspengar, och indriva en inkomstskatt, blir de regionala och lokala demokratiska institutionernas och medborgarnas inflytande starkt försvagade.
En intressant föreläsning av den amerikanske presidentkandidaten Ron Paul från Jekyll Island, om hans kamp mot det nuvarande systemet som upprättades på denna plats för 100 år sedan:
Halsingen 